Myter om träning och graviditet

Myter

1. Du ska inte träna magmusklerna när du är gravid
Kort svar på frågan: Man ska undvika att träna de raka magmusklerna, 6-packet, när man har fått en delning på 2 fingrars bredd eller när man märker att det ställer sig upp som en tuppkam långtgående magen när man gör en sit-ups. Men man ska med fördel träna den djupa tvära bukmuskeln a.k.a ”korsettmuskeln”.  
Magmuskeldelning är det som generellt ligger till grund för oron över att träna mage (fenomenet kallas ”diastasis recti” på medicinskt språk). Den här delningen skapas på grund av det inre buktryck som uppstår vid graviditet i och med en växande livmoder som i sin tur töjer ut bindväven ”linea alba” som håller ihop höger och vänster halva av ”6-packet”. Det finns dock andra faktorer som kan öka buktrycket och förvärra denna delning och det är övningar som innebär flexion i bålen/aktivering av de raka magmusklerna (mest kända övningen för detta är sit-ups i olika former).
Begreppet magmuskler är alldeles för vitt för att man ska kunna skapa en allmän regel. ”Magmuskler” innefattar nämligen de raka magmusklerna (som man bör undvika att träna) men även de inre sneda magmusklerna och korsettmuskeln (som man med fördel ska träna för att skydda mot delningen).
Genom att träna de inre sneda magmusklerna och  korsettmuskeln så förebygger man delningen i 6-packet. När man aktivering korsettmuskeln pressar man organen mot ryggraden och ökar buktrycket mot revbenen istället för buktryck mot linea alba (bindväven som håller ihop höger och vänster halva av 6-packet) och därmed minskar man belastningen som leder till att bindväven blir uttöjd.
Du kan läsa om magövningar som rekommenderar för gravida här!
2. Om du inte tränat innan du blev gravid så ska du inte börja under graviditeten.
Om man har en okomplicerad graviditet så är rekommendationerna att man ska träna 30 minuter per dag även om man ej har tränat innan graviditeten. Intensiteten ska vara på sån nivå att man alltid kan föra en dialog utan att bli för andfådd. Bålstabiliserande övningar som tränar korsettmuskeln, de djupa ryggmusklerna, diafragma och bäckenbottenmusklerna bör prioriteras för att undvika gravidrelaterade smärtor. Däremot så har konditionsträning och styrketräning visat ge många positiva effekter för såväl foster/barn som mamma så även dessa aktivitetsformer är bra om de planeras in.
3. Om du tränar för hårt så kan fostret få syrebrist i livmodern.
Detta påstående är falskt. Man har gjort tester där gravida kvinnor har fått cykla på en motionscykel och så har man mätt syrgasmättnaden hos bebis under olika nivåer av maxpuls. Bebis har alltid tillgång till nog med syre. Däremot så har man gjort väldigt lite tester på extremt hårt tränande individer som tävlar på elitnivå i olika sporter. Därför är rekommendationen för dessa att alltid rådfråga läkare. Men det finns idag inget som tyder på att bebis skulle få syrebrist i dessa fall heller.
4. Du bör hålla dig till skonsamma träningsformer som yoga och simning när du är gravid.
Det beror på hur okomplicerad din graviditet är. Olika träningsformer passar olika bra om smärtor som foglossning uppstår hos den gravida kvinnan. Om din kropp tillåter så är det inget som säger att yoga är att föredra framför gymträning eller konditionsträning. Tvärtom – träning som bygger muskler och träning som bygger kondition har visats ge stora positiva effekter på såväl mamma som barn.
5. När magen börjar synas ska du undvika alla övningar som görs på rygg.
Hos vissa kvinnor så trycker det växande barnet på ett stort kärl i ryggen som heter ”vena cava” när de ligger på rygg.  Men så länge det känns ok att ligga på rygg utan att du blir yr, illamående eller får svårt att andas så är det ingen fara.
Kommentarer

Jag känner mig lurad…

Jag var verkligen helt övertygad om att jag skulle föda natten till idag. Vaknade igår med jätte starka förvärkar på morgonen som kom med blandad intervall på 5-30 min minuter mellan värkarna. Jag hade konstant mjölksyra i ländryggen och ljumskarna för att de var så starka och bebbe pressades nedåt i bäckenet vid varje värk. De blev dessutom starkare mot kvällen så när jag skulle gå och lägga mig var jag helt övertygad om att förlossningen skulle dra igång på ett eller annat sätt på natten. När jag låg i sängen började jag också må illa och jag mår aldrig illa. Har inte mått illa under graviditeten överhuvudtaget men nu kunde jag känna att det brände i halsen och jag fick luft-uppstötningar som om kroppen försökte spy. Jag fick även ont i huvudet och kände mig ytterst märklig överlag. Hade nästan en känsla av att vara lite full då jag inte kände mig klar i huvudet och det pirrade konstigt över hela ryggraden. Var även lite yr de gånger jag skulle upp och kissa under natten och värkarna fortsatte att vara starka. Väcktes till och med av en väldigt stark värk och tänkte ”nu är det verkligen dags!”.

…men istället så avtog alla värkar och mynnade ut i en väldigt lugn livmoder. Så himla förvirrad för jag känner mig helt oförmögen att tolka min kropps signaler. Vet inte alls vad jag ska gå på. Vill ju kunna avgöra när min latensfas drar igång så att jag kan ringa SÖS och se till att få en plats.

Gravidtights 

Här ovan kan ni se mina gravidtights som äntligen har skickats tills mig efter en lång försening på produktionen. De är så fantastiskt sköna och det bästa är att de passar alla storlekar på mage 🙂 Sitter till och med bra på en person som inte har någon mage så man kan verkligen använda dom ifrån vecka 1 i graviditeten till vecka 40. Materialet är super mjukt och stretchigt och det sitter inte åt över magen då jag bara gjort ett lager tyg på framsidan av magen. Baksidan av midjan har två lager tyg för att ge stöd åt ländryggen. Det sitter en logga på framsida lår och en söt gravidmage på baksidan vrist.

Jag ska bara plåta produktbilder så att jag kan lägga upp dom hemsidan (länk här), sen kommer de att släppas för försäljning. Skulle uppskatta att det tar ett par dagar, sen är det klart!

Kommentarer

Tecken på att förlossningen är på gång?

Nu måste jag skriva lite uppdateringar om graviditeten för jag tycker mig märka att lite saker har ändrats de senaste två till tre dagarna. Fortfarande helt omöjligt att veta om det betyder att det är dags imorrn eller om flera veckor.

  • Igår var jag helt utslagen. Jag sov mer eller mindre hela dagen trots att jag vaknade 11.30 efter nattens sömn. Jag har inte alls varit trött under graviditeten annars så det här är absolut en förändring. Idag har jag också känt mig trött, inte lika som igår dock men en övergripande slöhet i kroppen.
  • Helt saknat aptit. Och det är väldigt ovanligt för mig haha.
  • Känt mig annorlunda känslomässigt. Varit orolig och drömt mycket oroliga drömmar. Har även känt mig lite låg.
  • Bebis har rört sig mycket mindre. Han rör sig ofta men har inte haft längre aktivitetsfönster som han brukar ha. Det känns mer som om han bara byter ställning och sedan är han nöjd.
  • Jag har haft värmesvallningar.
  • Jag har för första gången på de senaste månaderna fått sova genom hela nätterna utan att kissa (har möjligtvis varit uppe 2 gånger men normalt sett är jag uppe minst 10ggr på en natt och kissar). Kanske har bebis sjunkit ned mer i bäckenet och skapat lite mer utrymme för kissblåsan?
  • Lös i magen. Och det brukar ju vara ett tecken på att förlossningen närmar sig!
  • Starka sammandragningar som ger riktig mjölksyra i ländryggen och i ljumskarna.

Ni får gärna kommentera om era upplevelser precis innan förlossningen startade. Mest intressant är att veta om det är något annat utöver de vanligaste symptomen ”slempropp, vattenavgång, värkarbete” som ni lade märke till 🙂

Kommentarer

Tankar om platsbristen på BB

Jag fick en request att skriva om mina tankar inför förlossningen nu när det sån extrem platsbrist på BB:n runtom i Sverige. Jag tror att jag har en väldig fördel i att jag inte är orolig över förlossningen överlag. Förlossningen är något som jag ser fram emot väldigt mycket då jag känner fullständig tilltro till min kropp och dess förmåga. Kvinnor har ju fött barn i alla tider  – men visst, det har också varit en väldigt riskfylld process.

Min plan är att inte ta någon smärtlindring. Får se hur jag ställer mig till lustgas när hela kalaset har dragit igång men jag har tänkt att jag ska undvika den också så länge som jag kan. Jag vill vara helt närvarande i sinnet och jag vill ha möjligheten att jobba tillsammans med min kropp vilket smärtlindringar som epidural kan störa. Så jag känner ingen oro inför att jag ej ska hinna få en epidural eller liknande på grund av att det är underbemannat och det tror jag håller mig lugn tillskillnad ifrån någon som är inställd på att få specifik hjälp ifrån sjuksköterskor, BM eller läkare. Vilket är en rätt till hjälp som vi födande kvinnor förtjänar att få och det är hemskt att man kanske inte kan få den hjälpen om man vill eller behöver.

Däremot så är jag väldigt mån om att bebis välmående hålls under uppsikt. Har sett att man får elektroder fästa på sin mage för att registrera bebis hjärtljud och det är något som jag tror kommer prioriteras oavsett platsbrist eller ej. Det är ju ett arbete som går väldigt snabbt så jag kan inte se varför det skulle utebli. Då får jag en chans att hålla koll på bebis själv också om det skulle vara så att personalen inte kan vara hos mig lika ofta som de egentligen ska. Mig behöver de som sagt inte ta hand om utan bebis är allt jag bryr mig om.

När det väl är dags att föda så vill jag såklart ha någon hos mig. Återigen främst för att hålla koll på bebis och se till att jag krystar/sköter mig optimalt för att minimera påfrestningen för honom. Det kan ju även uppstå komplikationer som leder till akut kejsarsnitt – så ja, under själva krystfasen känns det otroligt viktigt att ha någon där som kan kontrollera allting. Jag inte tänka mig att det skulle vara så underbemannat så att absolut ingen kan vara hos mig under denna del av förlossningen. Vet inte om jag bara är lyckligt ovetande men då måste jag säga att det känns skönt att vara det. För jag kan ändå inte göra någonting åt situationen. Då är det bättre att behålla lugnet än att bli stressad och orolig, det tjänar ingen på. Jag väljer att tänka att allt kommer lösa sig bra för givetvis skulle det kännas skönt att ha någon hos mig under alla stunder som det är tänkt att det ska finnas någon till hands. Det är ju svårt att veta nu innan vilka sinnesinställningar jag kommer att besitta. Jag väljer dock nu på förhand att se mig själv som lugn och kontrollerad. För återigen så tjänar ingen på det motsatta.

Generellt så tänker jag att man kan styra så otroligt mycket genom att välja hur man ser sig själv reagera i olika situationer. I slutändan så är det ju faktiskt jag som bestämmer vad jag tillåter mig själv tänka. Och det jag tänker – det blir jag. Vi är vad vi tänker.

Så just nu så är jag en lugn mamma som väntar ivrigt på sin förlossning!

 

Kommentarer

Bebbe ska heta… ?

Det här med namn till en pojke har varit så himla svårt tycker jag. Min namnlista till tjej är milslång medan pojknamnen har haft en tendens att stå på listan i någon dag för att sedan plockas bort.

Det har inte underlättat att jag och Mikael inte har kunnat enats heller. Innan vi visste om det var en pojke eller flicka så hade vi ett namn som faktiskt passar till både en pojke och en flicka. Vi båda tyckte att namnet var supercoolt då det är väldigt unikt (och inte ens ett namn skulle jag påstå) och det låter inte framtvingat som vissa påhittade namn kan göra. Vi kan kalla namnet för ”W” tillsvidare.

(Jag måste bara få slänga in lite söta bilder på bebbes kläder som hänger och väntar på honom 😍)

Ju mer tiden gick ju mer kär blev Mikael i ”W” och han kunde helt plötsligt inte se att vårt barn kunde heta något annat än det här namnet. När han blev så bombsäker på ”W”, då hände det något i mig. Helt plötsligt ville inte jag att vårt barn skulle heta ”W”, för då skulle det ju bli hugget i sten upplevde jag. Jag ville ju vänta tills vårt barn var fött och jag ville gärna ha ett par namn att välja emellan. Ju mer jag försökte få Mikael att komma på fler namn ju mer motstridig till nya namn blev han. Och jag likaså – nu skulle vårt barn verkligen inte heta ”W”!

Både jag och Mikael har väldigt starka viljor och vi kan stånga oss blodiga i att försöka övertala den andra personen 😂 Gudskelov är vi eniga i de flesta saker och vi är inte dumstolta (eller jag kan vara lite dumstolt ibland 🙈 men det talar vi inte högt om). Men när vi båda vill något starkt och dessa viljor inte sammanfaller… Suck haha.

Hur som helst så har den oenighet om namn pågått sedan många veckor tillbaka. Men nu börjar jag lite smått hitta tillbaka till namnet ”W” igen. Utan att avslöja vilket namn det är så tänkte jag ändå beskriva för- och nackdelar med namnet så som jag ser det.

Nackdelar

  • Jag ser främst en tonåring eller vuxen person när jag tänker på det här namnet. Jag gillar nog generellt lite mer gulliga namn för jag vill gulligulla med vår bebbe och hans namn.
  • Ordets direkta betydelse (vad alla kommer att tänka på när de hör namnet för första gången) har jag inte enbart positiva förankringar till. Det har varit lite svårt för mig att acceptera att mitt barn ska heta något som jag inte endast förknippar med något positivt. Det är dock ingen allmän negativ syn på detta ord/namn utan alla kommer att ha sin egen relation till det.
  • Jag började på senare tid tycka att namnet skulle göra sig bättre på en tjej än en kille.

Fördelar

  • Han kommer ha ett himla coolt namn som tonåring och vuxen. Sen finns det säkerligen söta smeknamn jag kan hitta på till ”W”.
  • Jag har ju positiva förankringar till det här namnet också. Det som vi föll för i början är hur ordets betydelse ”hedrar” Mikaels nordliga påbrå och betydelsen känns även ursvensk. Lite vikinga-aktigt namn liksom. Sen är namnet super unikt och det är faktiskt något som jag verkligen gillar. Jag tror inte att ni kommer att ha hört namnet förr. För mig kommer ju även namnet att representera min son så fort han börjar heta det. Jag kommer därför inte att tänka på vad det egentligen betyder. Betydelsen är mer dominant nu men det är ändå viktigt för mig att det finns en positiv förklaring till varför vi valde namnet. Inte bara för att det lät coolt.
  • Namnet skulle vara ascoolt på en tjej. Men det betyder inte att det inte passar på en kille. Det låter lite mer manligt än kvinnligt men jag gillar unisexnamn på tjej.

Bebbe kommer i alla fall att få komma ut först innan han blir döpt för jag måste se vem han är 🙂 Och det är Mikael också enig om så vi får se helt enkelt vilket namn han slutar med. Tur att vi har 3 månader på oss att bestämma oss. Annars får han fortsätta att heta bebbe haha.

Kommentarer