När och vad kan man träna efter förlossningen...

Idag var jag tillbaka på min kära crossfitbox Unique! Den ligger bara 2-3 minuter med bil ifrån vårt hus och det känns tryggt nu när jag knappt vill lämna hemmet. Mikael var hemma med Winter och jag hade pumpat ut mjölk för första gången ifall att Winter skulle bli hungrig medan jag var borta. Har varit lite tveksam till att mata med nappflaska då jag har varit rädd att Winter ska börja föredra nappflaskan mer än mitt bröst. Jag gissar att familjeliv har skrämt upp mig 😂 Hur som helst så hittade jag ändå inte nappen till flaskan när jag väl pumpat ut mjölk så jag fick lämna hemmet med tilltro till pappa Mikaels vagg- och insomningsteknik.

Boxen Unique – Idag var det ett kropsviktspass planerat och de övningarna är optimala för mig just nu. All form av träning vill jag successivt trappa upp så att jag känner att jag har god kontroll på kroppen och lätt kan notera om något gör ont eller känns fel. Jag undviker helt hopp och studs tills dess att jag känner att bäckenbotten är stark nog. Det rekommenderar jag alla att göra.

Jag hann träna i ca 30 minuter sen behövde jag åka hem till en Winter som vaknat och ville tutta <3

När kan man börja träna? Jag förespråkar att man kan börja träna så fort kroppen känns bra efter förlossningen (om man har haft en okomplicerad graviditet och förlossning). Däremot så tror jag att det är sunt att låta kroppen väckas till liv långsamt och kontrollerat så att man har möjlighet att upptäcka eventuella skillnader/begränsningar i kroppen. Det tar nämligen ca 6 veckor innan man säger att ”allt är återställt” i kroppen efter graviditeten och förlossningen. Däremot så finns det mycket att tjäna på att börja träna så snabbt som möjligt efter förlossningen så länge träningen sköts på rätt sätt. Det är även viktigt att drivkraften bakom träningen är glädje och inte stress eller ångest. Jag anser nämligen att tiden efter förlossningen är en tid där det är extra viktigt att göra saker som bringar positiv energi ❤️ Så man får helt enkelt vara sin egen chef under denna tid.

 

Bäckenbotten – Vill man träna så är det viktigt att tänka på bäckenbottenmuskulaturen. För alla övningar som på något sätt ökar trycket i buken (bl.a. situps, knäböj) ska man ha en anspänning redan innan övningen påbörjas i bäckenbotten. Detta är för att bäckenbotten generellt är väldigt försvagad efter graviditeten och förlossningen. Bäckenbotten aktiveras med knipövningar.

Magträning – Man bör börja med att hitta kontakten i de inre magmusklerna som ansvarar för hållningen. Det är viktigt att stärka dessa samt veta hur man aktiverar dom. Ni hittar ett inlägg om övningar för dessa muskler HÄR. Jag är gravid och hänvisar till gravidträning i det inlägget men samma övningar gäller även för icke-gravida 🙂

Yttre magmuskler – Så länge man har en anspänning i de inre magmusklerna kan man börja träna de yttre raka magmusklerna. Jag rekommenderar dock att man oavsett börjar med träning av de inre magmusklerna för att sedan avancera sin träning över tid. Det man vill undvika när man tränar de raka magmusklerna (6-packet) är att det putar ut som en tuppkam ifrån bröstbenet ned till pubisbenet emellan 6-packet. Där kan man nämligen ha en magmuskeldelning som sitter kvar efter graviditeten och börjar det puta där så betyder det att de inre magmusklerna ej är spända och ”putet” i sig töjer den redan uttöjda bindväven ”Linea Alba”. Vi vill nämligen att denna bindväv ska dra ihop sig för att minska på delningen i de raka magmusklerna. Börja därför med övningar likt de jag länkade till här ovan för att sedan dagar/veckor/månader senare avancera dina övningar. Jag kan inte ge en tidsram för när det går att avancera sin träning för det är så otroligt individuellt. Man får helt enkelt lyssna på sin kropp och undvika allt som gör ont eller känns konstigt.

Sammanfattning – Trappa upp all träning kontrollerat. Börja på en nivå som känns väldigt trygg för dig för att sedan över tid lägga till tyngre vikter/högre intensitet/fler repetitioner/längre duration osv.

Kommentarer

Postpartum träningshets

Jag såg en post av Jessica Almenäs idag på instagram där hon står i träningskläder och ser väldigt glad ut över att vara tillbaka till träningen efter förlossningen. Och det gör mig ledsen att hon i sin text under bilden måste gardera sig mot eventuella kommentarer gällande ”stress, press och hets” genom att förklara att träning är en stor del av hennes liv som endast innebär glädje och har inget med ångest att göra. Hon skriver även att det är helt ok att inte träna när man är nyförlöst för att gardera sig emot att hennes val ”att träna” skulle betyda att hon också menar att det inte är ok om man inte tränar.

Till följd av några få kommenterar som jag har fått gällande ”hets” och det faktum att jag sprang in i Jessicas inlägg tätt därpå gör att jag känner ett behov att lyfta begreppet ”träningshets” eller ordet ”hets” överlag i samband med graviditet och förlossning.

Jag förstår verkligen varför Jessica skriver som hon gör i sin post för att jag känner också många gånger behovet av att lägga till garderingar till åsikter som jag förutspår kommer till följd av något jag skrivit.

Det som är tråkigt är att många gånger så kommer dessa åsikter ifrån att människor lägger ord i munnen på den som postar om något. Om vi tar Jessica i det här fallet så lyder hennes inlägg innan garderingen:

För exakt 4 veckor sen låg jag på SÖS och födde lilla Sam, idag var jag tillbaka på gymmet för första gången. Som jag längtat! Det blev #almenäsintervaller på crosstrainern, 1000 m i roddmaskinen och lite styrka med kroppsvikter.

Det vill säga, hon säger ingenting som borde tolkas ”usch vad jag hatar min kropp efter graviditeten, dags att bli av med ångesten och slipa fram magrutorna för det är det viktigaste här i livet” eller ”mitt val i livet är det rätta valet för alla”. Utan det enda hon uttrycker är sin glädje över träningen och hennes val för sig själv att träna efter förlossningen.

Att tolka en text är något som görs ytterst personligt. Vi bär med oss värderingar och sanningar om världen vilket gör det lätt att råka läsa in saker. Det som händer då är att vi lägger ord i munnen på folk och projicerar våra egna sanningar på andra människor. Jag har tillexempel aldrig känt ”hets” i samma mening som jag tänkt ”träning” men ändå kan jag få en kommentar som lyder ”varför denna hets?”. Jag kan inte för mitt liv förstå hur ordet ”hets” kunde förknippas med min bild och text medan det uppenbarligen var den första tanken som slog denna person. Jag tolkar då att denna person känner ”hets” när hen tänker på träning eftersom jag aldrig uttryckte att det var ”hets” som drev mig till träning. ”Filling in the blanks” (läsa in mellan raderna) görs ju bara med ord tagna ifrån personens egna vokabulär tänker jag. ”Hets” finns inte i samma kategori som ”träning” för mig i alla fall 🙂

Sen vill jag diskutera ordet ”borde”. Det finns nämligen många som uttrycker sig i termer av ”borde”. ”Efter förlossningen borde man ta det lugnt”. Jag är väldigt intresserad av att veta varför denna person anser sig sitta på den allmänna sanningen om hur det ”borde vara” 😄 För alternativet är ju att respektera att vi alla väljer olika vägar att gå baserat på det vi väljer att tro på. Vi är alla olika och kommer därför finna mening i olika saker.

Jag vill däremot även argumentera för andra sidan. För jag är inte helt ignorant till varför ”hets” är på tavlan till att börja med. Det vill säga, jag förstår att posts om träning under graviditet och efter förlossning kan skapa stress hos nyblivna mammor. Jag är lyckligt lottad som älskar att träna. Tänk om man inte har en förkärlek till träning och/eller dessutom inte trivs i sin kropp efter graviditeten. Alla bilder på nyblivna mammor som tar sig till gymmet och börjar återfå sin ”gamla” kropp blir då en ständig påminnelse om något som skapar stress.

Om det är någon tid under ens liv man inte ska känna stress så är det under denna känsliga tid. Det står jag helt och hållet för. MEN, jag tycker däremot att lösningen finns någon annanstans än i att gömma alla dessa mammor som väljer att träna för att mammor som inte väljer att träna ska må bra. Jag tycker istället att mammor överlag bör jobba med acceptans av sig själv. Och detta sträcker sig långt bortom träningsfenomenet men det har vi inte tid att gå in på här. Det optimala är att man inte känner stress eller hets när man ser andra mammor (som med största sannolikhet älskar träning) som tränar. Med andra ord så anser inte jag att lösningen är skyla tränande mammor utan lösningen finns i att acceptera att vi alla är olika och vi måste älska oss själva för dom vi är. Vi kan inte göra allting utan vår tid på dygnet är begränsad och vi prioriterar bäst vi kan <3

 

 

Kommentarer

Nära <3

Jag är så fruktansvärt hungrig hela tiden! Måste vara att mjölkproduktionen har kommit igång och att kroppen håller på att läka för fullt efter förlossningen. Jag är van vid att vara en hungrig person men nu är det något extremt haha.

Sömn

Jag tror att jag är väldigt bortskämd med Winter. Jag har ingen aning om hur det ”ska” vara med ett litet spädbarn så hur Winter är, är det enda jag känner till. Satt däremot och pratade med en nybliven mamma som jag har varit gravid samtidigt som (hon låg två dagar för mig med sitt BF och födde två dagar innan oss så vi har verkligen följts åt hela vägen) och hennes lilla dotter är gärna vaken på kvällen och natten och sover på dagen.

Winter är vaken i någon timme på dagen och sen är han vaken sent på kvällen runt 22 men under själva nattimmarna så sover han som en prins <3 Han vill däremot äta hela tiden och jag vill inte begränsa hur mycket han får äta utan låter hans instinkter styra då jag tänker att de finns där av en anledning. Så han sover tätt intill min sida hela natten och gärna med min tutte i munnen hela tiden haha. Jag lyfter upp honom och byter sida lite då och då så att min kropp inte domnar bort helt och hållet. Jag blir ju ganska låst i en och samma ställning för att kunna sidamma honom medan han ligger i sängen. Men att se det där lilla nöjda ansiktet och de små klösande händerna på mitt bröst likt en katt som kurrar, det gör det värt tusen gånger om.

Det är så läckert hur jag lyckas sova med ett vakande öga öppet hela tiden. Det känns som om jag aldrig sover men timmarna under natten rullar på snabbt ändå. Så det är såklart att jag sover. Men det är ett ständigt vakande över att han inte rullar in för tätt emot mig så att han får svårt att andas eller att han rullar över på magen som inte är en önskvärd ställning för en nyfödd. Försöker lägga honom på rygg så fort han har somnat ifrån tutten och det fungerar så länge jag ligger när nog så att hans bredsida nuddar min. Då kan han sova så hur länge som helst <3

Närhet 

Jag tycker att det är otroligt viktigt med närhet. Jag tror inte att man kan skämma bort sitt barn med närhet så jag tänker att så länge jag orkar kommer jag att ha honom hos mig så mycket det går. Det innebär toalettsbesök, matlagning, att äta frukost, lunch och middag med Winter i famnen. Men det känns inte som någon uppoffring för mig för det är så jag vill ha det. Sen när han blir större och mer otymplig att bära, ja då får vi lösa nya strategier då. Här och nu fungerar detta utmärkt 🙂

Hud mot hud är viktigt <3 Ps. mamma behövde svara lite snabbt på ett mail annars ligger vi inte såhär nära datorn.

Även Buddha gillar att ge närhet <3

Kommentarer

”W”

Mikael streamar varje fredag på en gamingkanal som heter TWITCH. Han är mer av en gamer än en träningsmänniska i själen haha. Jag och bebbe tittade in där lite snabbt igår då han började streamen med att ta emot lite frågor om förlossningen, att ha blivit pappa osv. Jag lade upp en bild på MyStory att jag skulle titta in där och svara på lite frågor men hann inte stanna länge då bebbe blev hungrig.

Mina bröst sa PANG i natt och blev typ dubbelt så stora och stenhårda 😳 Aj aj..

Jag tänkte därför att jag skulle svara på några frågor här som jag inte riktigt hann ge ett bra svar på:

____________________________

Hur var dina tankar under förlossningen och hur förberedde du dig för att minimera rädsla inför förlossningen? 

Innan förlossningen så hade jag lite strategier för att förbereda mig inför den stora dagen:

  • Mitt mentala förlossningsrum – Jag visualiserade mig själv i förlossningsrummet på BB. Jag ville att det rummet skulle kännas så bekant som möjligt när jag sen är där för att föda.
  • Kontroll – Jag tror att vi alla kräver en viss nivå av känsla av kontroll. Vissa mer eller mindre än andra. Kontroll har en förmåga att skapa trygghet för att man kan förutspå vad som kommer näst. Det kan därför vara klokt att förbereda sig på att inte ha kontroll. Att låta kroppen göra det den är skapt för och känna sig trygg i det. För när väl förlossningen drar igång så kan det mycket väl bli annorlunda än vad du har tänkt dig. Och jag tror att det värsta man kan göra under förlossningen är att få panik över att man inte kan styra saker och ting. Ett lugnt sinne är det viktigaste du kan packa i din förlossningsväska enligt mig <3
  • En unge i minuten – Perfekt serie om förlossning som man kan hitta några avsnitt av på Youtube. Man får vara med ett par familjer under hela deras förlossning. Där kan man lära sig hur olika förlossningar ter sig, vad de födande mammorna tänker, hur papporna reagerar och mycket mycket mer. Det kan säkert väcka många frågor och funderingar om sin egen förlossning och hur man vill ha det. Jag älskade denna serie!
  • Ta del av andras förlossningsberättelser – Jag gillade att känslan av att inte vara ensam om att föda barn. Det fanns en enorm trygghet i det faktum att majoriteten av alla kvinnor genom alla tider har fött ett eller flera barn. Klarade dom av det så gör jag det!
  • Tydlig målbild – Jag ska få träffa mitt barn! Nio långa månader av väntan och förlossningen innebär att priset är runt hörnet.
  • Allt är precis som det ska – Kroppen vet precis vad den gör. Smärtan innebär inte att något är fel eller att vi håller på att dö. Jag ser på livet som en ständig balansvåg där jämvikt alltid eftersträvas. För att sätta en krabat till världen som ska ge så ofantligt mycket kärlek redan vid första ögonkastet så måste vi ge något tillbaka. Det är helt enkelt det pris vi behöver betala för att ge liv åt vår lilla skapelse <3

_____________________________________

Under förlossningen så fanns det inte så mycket konkreta tankar utan det handla mer om vart jag skulle rikta min uppmärksamhet:

  • Positiv uppmärksamhet – Bebis är snart här. Det här klarar jag. Fokus i NUET = bara en värk existerar åt gången. Och en värk klarar jag mig alltid att ta mig igenom. Andas och håll sinnet lugnt. Låt inte oro eller panik eskalera.

______________________________________

Vad väger bebbe och hur lång var han? 

Bebbe är född 39+0 vilket är 6 dagar före BF. Han var 48cm lång och vägde 3090g.

Vad ska bebbe heta? 

Jag har ju hintat lite om att vi haft ett namn på ”W” sedan start men att vi behövde få se honom först för att känna om namnet var rätt för oss eller inte. Igår så fattade vi beslutet att köra på det namnet.

Trumvirvel……….

…och namnet som vi har valt är Winter Hollsten! Vi har inte bestämt mellannamn ännu men jag vill definitivt att han ska ha ett. Så jag får återkomma med den sen 🙂 Winter är för oss ett riktigt nordiskt vikinganamn som sitter fint ihop med Mikaels nordliga påbrå men även hela Sverige som ett land i norden. Vi älskar det faktum att namnet är väldigt unikt men trots det så känns det inte ”påhittat” och framtvingat. Utan det känns naturligt att Winter fungerar som ett namn <3

Så välkommen kära lilla Winter Hollsten till vår familj <3

Kommentarer

Min förlossningsberättelse

Vilka dagar dagar det har varit! Wow <3 Det har varit både glädje och extrem oro. Ni får läsa nedan för att förstå varför. Jag behöver få skriva av mig hela dagen så att jag har allting i skrift för min egen del. Ni som vill får såklart ta del av min och Mikaels häftigaste dag <3

Hela händelseförloppet utspelar sig under en och samma dag ❤️ 8 Augusti 2017 ❤️

Vattenavgång ? 

Mitt vatten började sippra kl 10:40. Först kom det typ en matskeds mängd och jag har aldrig kissat på mig förut men gud vad jag stod och spekulera länge huruvida jag precis hade gjort det eller ej. Vågade verkligen inte hoppas på att mitt vatten hade gått med risk för att bli besviken sen.

Jag hoppade omkring i 10 min för att känna om det kom något mer och nog tusan tyckte jag att jag läckte lite vid varje studs. Jag ringde SÖS med en känsla av att jag ljög eller hittade på när jag berättade att jag misstänkte att mitt vatten gått. De bad mig ringa till MVC på SÖS och be om en undersökning för har vattnet gått så blir man igångsatt inom 2 dygn om inte värkarna kommer igång av sig självt. MVC bad mig lägga en binda i trosan och ringa tillbaka om 1h för att rapportera hur mycket som läckt. En timme senare har jag samplat på mig nog mycket för att jag ska känna att det inte känns tvivelaktigt att det är fostervatten men inte nog mycket för att göra MVC säker. Jag fick en tid kl 15.30 på MVC som ligger dörr i dörr med förlossningen på SÖS.

Kl 14.30 är jag övertygad bortom alla gränser att det är fostervatten. Min binda har jag fått byta två gånger för den har blivit så tung att den har släppt igen fostervatten på hela trosorna och byxorna. Och då är detta förlossningsbindor vi talar om och inte vanligt små tramsbindor. Jag har även 3-4 värkar på 10 min. De kommer med knappa 2 minuters mellanrum och sitter i 1,5-2 minuter. Vissa värkar har inget mellanrum mellan sig utan så fort piken har gått över i värken så börjar nästa. Dessa värkar sitter i ca 3 minuter. Såhär har mina förvärkar tett sig under hela min graviditet. Värkarna är hanterbara i detta skede.

Jag ringer förlossningen och meddelar att jag vet att det är fostervatten som har gått och undrar om jag ska åka direkt till förlossningen istället för besöket på MVC men jag blir hänvisad till MVC för de tycker att jag ska göra en kontroll ändå då jag upplever mina värkar som hanterbara. Jag tänker att det låter bra för jag vill kolla hur öppen jag är för att veta om förlossningen verkar vara på G eller om min vattenavgång har skett trots att jag inte har gjort någon progress i öppningsarbetet (var öppen 1,5cm dagen innan med 0,5cm tapp kvar).

På väg till SÖS

Sitter i bilen på väg till MVC och mina värkar är ofta 3 min långa och kommer med 30 sekunder – 1,5 minuts mellanrum. Värkarna är fortfarande hanterbara. Jag märker dock att de börjar komma väldigt frekvent och att längden på värkarna börjar kortas av och allt fler värkar kommer utan pauser emellan. Vissa värkar är dessutom bara jättelånga där piken av värken är förlängd.

Väntar på att bli inkallad till BM

Mamma mötte mig och Mikael på SÖS för hon var övertygad om att jag skulle komma igång med värkarbetet snart och eftersom mamma var inbjuden till min förlossning på ville hon vara på plats i tid!

När vi kommer till MVC på SÖS så måste jag tydligen kunna bevisa att mitt vatten har gått. Det tyckte jag var lite märkligt. Vet inte om det är standard men inget jag hört om förr. Jag behövde därför sätta på mig en ny binda och gå omkring i deras korridor för att fylla en binda med nog mycket vatten åt dem så att de blev övertygade om att det var fostervatten. Jag beskrev att jag förmodligen läckt allt redan så även om det återbildas så tror jag inte att det går snabbt nog för att jag ska kunna producera samt läcka en tillfredställande dos.

 

Har jag inbillat mig? 

Jag hoppade runt i korridoren som en tok och kände direkt hur jag blev rädd för att jag misstolkat alltihop. Kanske har inte mitt fostervatten gått utan var det bara en riktigt riklig flytning samt att jag kissade på mig för att bebbe hamnat mer mot kissblåsan?

Kom igen sista skvättarna, ut med er! Bild tagen ifrån Mikaels MyStory

Jag får göra en gynundersökning efter att jag ej kunnat ge en stor nog mängd vatten i bindan och BM konstaterar att min hinna fortfarande är kvar. Nu blir jag rädd och generad. Har jag hittat på allting i min iver till att vilja föda? Efter att ha avslutat mitt CTG test (mäter mina värkar och bebis hjärtljud) hos barnmorskan blir vidareskickad till en läkare. Mina värkar mätte 1-1,5 min mellanrum mellan värkarna och var 1,5-2,5 min långa. Jag uppfyller därför två krav av de tre kraven för att få stanna på förlossningen:

  • 3-4 värkar på 10 min CHECK!
  • vattengång (CHECK?)
  • öppen minst 3cm VET EJ ÄN

Jag kommer till läkaren och hon gör ett ultraljud på mig och ser att jag inte har något fostervatten kvar. Jippie! Nu kan jag släppa den ångesten. Däremot är min fosterhinna kvar så det har förmodligen blivit pyspunka någonstans. Därav läckage och inte fullständig dusch av fostervatten. Jag är  även öppen 2,5cm och har helt utplånad tapp. Nu ges jag instruktionen att ringa förlossningen imorgon kl 11 om inte mina värkar har kommit igång. Jag får då en igångsättningstid (måste få en tid inom 24h om de har gjort en gynundersökning för då riskerar det att komma in bakterier). Läkaren tycker nämligen inte att jag ska vara kvar om mina värkar inte är mer smärtsamma än att jag kan prata igenom dom. Däremot så vill hon ta ett nytt CTG test för förra testet saknade en liten bit av bebbes hjärtljud då BM gjorde testet på mig samtidigt som jag blev gynundersökt så förmodligen har mätaren tappat kontakten under några sekunder när jag rört på mig.

Här ligger jag med ett till CTG test in the making. Lite förvånad över att vi blir hemskickade efter detta..

Yes, värkarna börjar äntligen trappas upp! Får vi kanske stanna då?

__________________________________

Rädd för att bli igångsatt pga tidigare missfall/MA

Jag ville verkligen inte bli igångsatt. Jag tog nämligen abortpiller innan jag blev gravid med bebbe för jag fick ett MA (fostret hade dött men kroppen hade inte stött ut det) för att påskynda utstötningsprocessen. Ville inte vänta på att min kropp insåg att fostret var dött. Hur som helst så fick jag såna sjuka värkar av dessa abortpiller. Var förberedd på mensvärk men jag fick extrema värkar (som jag idag efter att ha genomgått en förlossning kan säga var näsan i klass med förlossningsvärkar) som inte kom med någon paus emellan. De satt i 3h i sträck och där värken började om så fort piken avtog. Abortpiller innehåller samma substans som de medel man får vid igångsättning. Jag var därför rädd för att jag skulle få samma typ av värkar då jag tog för givet att det var abortpillerna som gav mig den typen av värkar. 

__________________________________

Akutrusch till förlossningen pga mina ovanliga värkar och vad de gör med bebbe

Nu registrerar CTG testet att mina värkar är väldigt långa och kommer väldigt ofta samt ibland helt utan paus. En ny BM kommer in i salen och säger att hon måste kolla till bebis hjärtljud för han verkar inte må så bra. Hon ber mig att lägga mig på sidan istället. Bebis hjärtljud fortsätter att låta svaga och mina värkar fortsätter att komma långa och med korta intervaller.

Nu måste jag ställa mig upp snabbt för vi måste försöka få bebis hjärtljud att bli bättre. När jag stället mig upp säger det pang i livmodermunnen. Där sprack fostervattensäcken! Och som på ett brev på posten sätter extremt starka värkar igång. Men nu kommer de i tripletter. Dvs 3 värkar på rad utan paus. Sitter i runt 4,5 minut totalt och kommer med en knapp minuts vila. Bebis hjärtljud försämras extremt då han verkar bli klämd av mina starka värkar under lång tid med nästintill ingen tid emellan för att återhämta sig. BM larmar och in kommer 5 stycken personalklädda personer och det enda jag hör är att jag snabbt måste skickas upp till förlossningen och att bebbe inte mår bra. Jag känner hur jag bryter ut i gråt och panik.

Följande scen är som tagen ur ett Grey’s Anatomy avsnitt. Personalen springer med mig genom korridorerna och skriker åt folk att förbereda ett rum åt mig och kalla dit läkare. Jag skjutsas in på ett stort förlossningsrum och kopplas upp till en ny CTG maskin och in kommer en läkare. Hon konstaterar att bebbes hjärtljud ser jättefina ut emellan min värkar och just nu har mina värkar lugnat ned sig till singlar. De kommer fortfarande tätt, med ca 1,5 min mellanrum, med det är ok för bebis skull. Kl är nu 18.00 och vi kan officiellt säga att min förlossning har startat.

Stormvärkar 

Tydligen så har jag något som heter stormvärkar. De kommer med största sannolikhet för att man har en extremt aktiv livmoder. Det resulterar i en väldigt stark livmoder så när den väl sätter igång och jobbar så är det ord och inga visor. Däremot så är det inte det bästa bästa, eller mamman för den delen för det blir outhärdligt, men normalt sett så brukar dessa värkar tona ned sig ju längre tiden går. Förmodligen för att livmodern blir trött efter ett tag och inte orkar hålla uppe det extrema tempot. Så min BM som ska vara med mig under förlossningen ber mig att ta ett bad för att försöka få bort mina dubbelvärkar och trippelvärkar som nu har kommit tillbaka. För vi måste helt enkelt bli av med dom.

Eskalering

I några minuter känns badet jätteskönt att jag får för mig att det hjälper. Men snart så börjar värkarna eskalera. Personalen kommer insprängdes igen och säger åt mig att jag måste upp ur badet för vi måste kolla till bebbes hjärtljud igen (jag hade ingen mätare på mig i badet för att den fungerade inte där trots att den var vattentät så fick lova att bada utan). Jag kommer upp ur badet och personalen inser då att det saknas en massa rekvisita till CTG maskin i vårt rum så jag får lägga mig ned och vänta på att de ska leta rätt på det som behövs. Under denna tid fortsätter mina värkar att eskalera. Min BM kommer in i rummet och ber mig att ta en epidural för jag kommer inte orka att ta mig igenom en förlossning på det här sättet. Det verkar nämligen som att mina värkar inte avtar och så ska det inte vara. Men jag ville föda naturligt så jag svarar inte. Är helt uppslukad av min smärta så har inte ork att ge ett svar. Tänker att hon fattar vinken. Jag ska kämpa mig igenom det här!

En högre växel

Det dröjer ganska länge för personalen att hitta allt som behövdes till CTG och innan de har hunnit komma tillbaka och när jag inte trodde att det kunde bli värre med värkarna så får jag en värkkedja på 8. Jag inser nu att det är inte var abortpillerna vid mitt missfall som gjorde att jag fick oavbrutna värkar – min kropp fungerar så och jag styrs nu mot det slutresultatet.

Jag är nu dryga 1h in i värkarbetet och jag har förmodligen öppnat mig 8 cm redan. Jag gjorde en mätning en halvtimme tidigare och då var jag öppen 7cm men senaste halvtimmen har värkarna eskalerat extremt. Nu kommer barnmorskan insprängdes igen (ett himla spring i salen) och säger ”jag kan inte tvinga dig att ta en epidural men vi måste lugna ned de här värkarna”. Jag inser att bebis inte mådde bra redan vid trippelvärkar och kan bara gissa hur stressad han är nu. Jag hade en regel inför förlossningen och det var att fatta alla beslut utifrån bebis bästa – och nu är det att ta en epiduralbedövning.

Lugn och ro

19.35 får jag min bedövning och herregud och det var skönt. Jag inser att jag är helt färdig. Det ser ut som att jag har tvättat håret för att jag är så svettig. Och tack och lov för den bästa presenten – Bebbe mår prima! <3

Mamma är glad att jag mår bättre <3

10 cm öppen 

Mina värkar avstannade rejält när jag tog epiduralen så jag var rädd att det skulle ta en evighet att öppna sig resten. Det rekommenderades att man har 3-4 värkar på 10 minuter och jag hade kanske 2 och inte så långa. Men redan 21.20 det vill säga knappa 2h efter jag fick epiduralen så var jag helt öppen. Så jag hann nog jobba på några centimeter till under mina supervärkar som vi inte hann registrera innan jag fick min epidural.

4cm ned

Nu ska bebis vandra nedåt!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Kom igen nu bebbe. Vandra nedåt!

kl 22.36 har bebbe trillat ned de 4cm han behövde för att jag ska kunna börja krysta. Tyvärr har epiduralen dödat min krystvärkar och det var av denna anledning till stor del jag ej ville ta EDA. Jag ville vara i synk med min kropp. Så nu får jag ingen som helst hjälp av min kropp att trycka ut bebbe utan jag måste få ut honom på egen maskin.

Mikael tycker jag är så snygg i min landstinget rock så han föreslår att vi snor med oss den hem

Smärtan i krystfasen var en walk in the park i jämförelse med föregående timmar av värkar 🙏🏼

 

Det här arbetet var det tyngsta arbetet jag gjort. Jag var tvungen att hålla andan för att få buktryck och kunna trycka på ordentligt. Varje krystning ska vara så länge som möjligt och vara minst tre stycken efter varandra så tätt som möjligt. Så efter att ha tagit i för kung och fosterland i en minut under andhållning med endast ett nytt andetag för att göra om det 2 gånger till… Ja då var jag snurrig i kolan minst sagt och det kändes som jag knäckt vartenda revben i bröstkorgen.

DOB 23.35

59 minuter senare är han ute! 23.35 föddes vår lilla ängel! 5,5 timme tog hela kalaset och det är jag jättenöjd med. Bebis mådde jättebra när han kom ut och jag kunde inte vara lyckligare! Nu när allt är över så är allt perfekt. Vill inte ändra på något för här står vi. En lycklig och välmående familj. Bara kärlek <3

Nu är han här!

Stolt pappa <3

Mycket hår som pappa sin

Välkommen till världen du mest underbara <3

…går inte att beskriva <3

<3

Kommentarer