It’s time to break the taboo

__________________________________ Ett ytterst personligt inlägg ________________________________

 

Jag tänkte att jag skulle ta och dela med mig av en väldigt privat del av mig själv. Anledningen till att jag vill göra det är för att jag visa att man inte behöver skämmas för att man har mått eller mår dåligt. Den tabun skapar enbart lidande i tystnad, och det hjälper inte någon.

Jag tänkte att jag skulle börja med att stylta upp en lista på olika tillstånd som jag har haft genom åren men lyckats bli mer eller mindre helt kvitt.

  • Depression
  • Beslutsångest
  • Separationsångest
  • Prestationsångest
  • Ångest av att bara vara
  • Inte vetat vem jag är eller vad jag tycker om – avsaknad av ett ”jag”
  • Apati
  • Orkeslös – konstant trött
  • Helt tom i huvudet, får ingen feedback i form av tankar (autopilot brukar jag kalla detta tillstånd)
  • Avsaknad av alla känslor, kan varken vara glad eller ledsen
  • Illvilja till att erkänna att jag har fel – grundar sig i tron att om jag har jag fel så kommer folk hata mer mig
  • Tron om att ingen älskar mig
  • Oförmåga att se mitt egna värde
  • Ingen framtidstro
  • Rädd för att bli lämnad
  • Klängighet

Ja du, det där är väl de stora bitarna när det kommer till bagaget jag bar på under en lång tid. När jag skriver upp allting såhär så kan jag verkligen känna vilken fantastisk resa jag har gjort.

Det finns även en annan sak som är djupt personlig och som ligger till grund till varför att jag brinner för lyfta mina erfarenhet av psykisk ohälsa. När jag var 18 år så hade jag hade befunnit mig i min depression i 3 år och ingen visste hur illa det var då jag vägrade att prata om det. Jag stängde av och isolerade mig själv och sov mellan 15-18 timmar per dag det sista halvåret. Sömn var det enda som fick bort min smärta. Sömn var det enda som fick mig att glömma att jag inte hade någon framtid. Den här långa mörka tiden i mitt liv slutade tragiskt nog med att jag försökte jag ta livet av mig. Jag orkade inte vakna upp till en dag till när det enda jag kände var smärta.

Den djupaste botten var nådd för mig. Jag fylldes av känslor av skam när jag därefter mötte min lillasyster och lillebror som var 8 och 6 år gamla. De förstod såklart inte vad som hände men jag kan lova att de under lång tid känt av min energi. En deprimerad person avger inte en så varm och kärleksfull energi.

Trots känslor av hopplöshet och en energibrist som hette duga så bestämde jag mig för att nu var det nog! Jag var tvungen att göra någonting åt mitt liv. Det här fungerade inte och jag drabbar många fler i min omgivning än enbart mig själv. Jag bestämde mig där och då för att göra en helomvändning i mitt liv. Nu var det dags att ta tillbaka kontrollen!

Jag valde att se på framtiden annorlunda där jag inte lät mitt sinne måla verkligheten i en dyster ton. Det var nog med att vara ett offer under min ogynnsamma, mörka tankar. Jag tog kommando över mina tankar och började intala mig att saker och ting kan bli bättre och att det visst finns en framtid av lycka som väntar på mig. Det här beslutet var det bästa beslutet jag någonsin fattat. Idag sitter jag här på mitt kontor, är lyckligt gift och driver två bolag tillsammans med mannen jag är gift med. Vi har ett hus och två fantastiska hundar. Jag är frisk och välmående och en väldigt positiv person som har lärt mig att se på livets utmaningar som små hinder som jag går i gång på att tackla på bästa sätt.

Jag ska däremot inte påstå att det var ETT beslut som räddade mig. För beslutet om att se på min framtid med hopp, tillsammans med flera andra positiva beslut, var jag tvungen att fatta om och om igen innan de tillslut blev ett mindset. Men det första positiva beslutet som jag fattade satte mitt liv på en ny kurs den nya möjligheter tog form.

Så för alla ni där ute som känner att vardagen känns tuff… I know. Jag har varit där. När jag befann mig i mitt mörker så trodde jag att jag var den enda i hela världen som kände som jag gjorde och att mörkret skulle vara för evigt. Jag trodde att det var fel på mig. Jag skämdes. Nu vill jag ta chansen att vara en person som delar med sig av sin historia för att visa för andra att ni inte är ensamma. Och att det finns en underbar framtid som väntar när ni är redo att fatta det där första beslutet. Ett beslut om att ta kommando över sin framtid, sitt liv och sin lycka <3

Jag kommer att dela med mig av mina tankesätt och strategier som fick mig ur den här svackan och in på en ny bana av lycka och välmående. Ni är varmt välkomna att skriva frågor i kommentarsfältet om det är något speciellt ni vill att jag skriver om. Det går såklart inte att få ned allt i ett inlägg då det finns så otroligt mycket att skriva om.

Kommentarer

Phoenix – rise again

Den här bloggen har varit lite lik en phoenix som kommer till liv ur sin aska och blomstrar vackert ett tag för att sedan falla ihop i en hög av aska igen. Jag tror att det har att göra med att jag har försökt att skriva om saker som jag inte riktigt brinner för. Jag upplever att jag har hamnade i en alldeles för tight träningsram där jag begränsade mig själv i vilka ämnen jag tyckte att jag kunde ta mig an och prata om. Det blev mycket träningssnack kring vad man ska äta och vad the golden number är för hur många repetitioner man ska göra om man vill bygga muskler. Och det snacket är inte jag. Plus att det finns så många personer där ute som är så mycket bättre på det än vad jag är. Personer som har ägnat sitt liv åt att finna svar på just frågor likt dessa. Givetvis så kan jag lämna min åsikt i något enstaka inlägg men jag vill inte att hela jag ska kretsa runt detta. För jag identifierar mig inte i träning på det sättet. Träning är något jag älskar och något som gör mig glad. Så det jag är inspirerad till är att inspirera andra till att bli glada. Inte till att börja träna.

#fakefur

Så vad ska min blogg komma att handla om nu då? Min tanke är att det kommer bli mycket snack om personlig utveckling och hur jag ser på livet. Jag har börjat en resa via Instagram där jag har pratat en del om ångest och andra begränsande tankar och beteenden. Det är något som jag vill utveckla, för det tillskillnad ifrån träningen, känner jag verkligen att jag brinner för. Jag har haft min beskärda del av mörker i mitt liv och jag tror att om jag kan få dela med mig av mina erfarenheter så kan jag omvandla något negativt till något väldigt fint istället. Jag har även som plan att någon gång i mitt liv börja föreläsa. Jag har under många år skrivit ned idéer och nycklar som jag har använt mig av för att vända mitt mörker till något som ger mig energi istället. Dessa nycklar vill jag gärna få dela med mig av i hopp om att de kan hjälpa någon annan.

Så låt den här bloggen få bli en ”må gott blogg” om lite olika saker som förhoppningsvis kan hjälpa någon på traven. Om inte annat så kommer jag nog hjälpa mig själv en del för det finns få saker som är så effektiva som att fortsätta övertala sig själv om hur man vill leva och tänka 🙂

 

Kommentarer