Winter

Winter är min boss <3

Förlåt för ett långt uppehåll men det var ohållbart att skriva blogginläggen på datorn medan min telefon var vattenskadad efter ett dopp i toaletten. Jag kan ofta ha händerna, eller åtminstone en hand fri för att skriva på telefonen plus att då kan jag dessutom sitta tillbakalutad i soffan samtidigt. Datorn kräver en hållning som gör att jag inte kan ha Winter i knäet samtidigt och han är i mitt knä hela tiden.

Jag har faktiskt tänkt på det där, att ha sitt barn i knäet mycket. Många säger att man absolut inte ska låta barnet vänja sig vid att alltid bli buren eller sova i ens famn. Men jag känner så tydligt att jag inte vill ha det på något annat sätt. Det är en så kort tid nu som han kommer vilja vara i min famn så jag känner att jag vill ta vara på varenda sekund. Sen kan det såklart bli lite jobbigt när jag ska äta eller gå på toa för 90% av gångerna jag försöker lägga ifrån mig honom så protesterar han direkt. Så han får sitta i mitt knä i tid och otid och jag har numera blivit proffs på enhandsmanövrering av diverse sysslor. Sen går det generellt 3-4 dagar emellan mina duschar för sån lyx behöver jag ju inte unna mig tycker Winter haha.

Jag älskar att se hur Winter studerar mig. Det är en helt fantastisk känsla. Mammas lilla hjärta <3

Mikael jobbar väldigt mycket just nu då han spelar in Biggest Loser. Han började inspelningarna ca 2 veckor efter att Winter föddes. Utöver inspelningarna så har han en gaming-stream och en gaming-podcast samt sysslor i vårt gemensamma företag (Restless Industries) med våra kosttillskott ”Aldrig Vila Nutrition”, kläder ”Restless, Restless by Em, Restless Mama” och energidrycken ”PXL” som ska nylanseras. Så jag och Winter spenderar mycket egentid tillsammans.

Jag jobbar även med mina klädesmärken Restless by Em och Restless Mama under mina dagar för jag behöver få sysselsätta huvudet lite. Allra helst nu när jag inte tränar något för det hinns inte riktigt med. Och i ärlighetens namn har jag inte orkat heller. Har kanske kommit iväg en handfull gånger till gymmet efter förlossningen men hoppas på att kunna få in bättre rutiner när Biggest Loser inspelningarna är klara. Winter har också börjat sova bättre nu när han sover på magen så jag kommer nog snart känna mig lite mer utvilad. Det är verkligen ingen fara med sömnbristen för att sköta mammajobbet bra men jag är rädd att eventuell träning ska ta energi ifrån mamma-kontot och så får det inte vara känner jag. Då får träningen helt enkelt klämmas in när det finns energi nog åt både träning och att vara mamma.

Lilla Winter har fått ett himla stort navelbråck som har vuxit sig större senaste veckorna. Man gör inget åt navelbråck förrän de är 3-4 år gamla men förhoppningsvis har de gått tillbaka av sig självt innan 2 års ålder.

Kommentarer

Huvudet skenar iväg

Att vara en mamma är jättekul men också väldigt läskigt ibland. Jag har en historia av depression och jag tror att den har ärrat mig för livet när det kommer till vissa saker. Jag har vissa tankemönster som jag säkert aldrig kommer att bli av med helt men så länge jag är medveten om dom så påverkar de mig inte långsiktigt negativt. Men skrämma skiten ur mig, det kan dom göra.

Det har varit en ganska lång tid nu då jag sovit väldigt dåligt. Vågar påstå att jag knappt sovit någonting alls vissa nätter. Winter har ont i magen men inte på så sätt att han skriker sig igenom nätterna. Men har är väldigt orolig i kroppen och sparkar och har sig och så fort han får ont i magen vill han ha bröstet. Förmodligen till viss del för att få tröst men jag har även lärt mig att spädbarn inte kan känna skillnad på magont och hunger. Magont och tutta är ingen bra kombo dock. För han kan inte greppa bröstet när han ålar runt som han gör. Resultatet blir därför att jag får kämpa tålmodigt för att lägga honom till rätta till ett bröst som han ändå släpper var 30:e sekund. Så fort han släpper bröstet – då blir han ledsen för att han inte har bröstet i munnen. Ja ni förstår vilken olöslig situation..

Så med väldigt lite sömn i bagaget har jag fått uppleva en ny version av Emelie. En Emelie som har känts väldigt tom inombords och som genomfört alla dagssysslor likt en robot. Det har inte funnits någon ork till att reagera emotionellt på något och det tillståndet skrämmer skiten ur mig. Det triggar direkt tankar likt: Kommer jag känna såhär för evigt nu? Varför är jag inte glad, kär och galen? Är jag en dålig mamma för att jag inte känner fjärilar i magen när jag tittar på Winter? Är jag onormal? Tänk om jag inte klarar av att vara en mamma?

De här tankarna är tankar som jag känner igen ifrån min depression (om vi behåller formen men byter ut innehållet). Jag är rädd för att negativa tillstånd ska hålla i sig för evigt eller för att det ska uppdagas att jag är mycket sämre än alla andra. Och sen har vi den där tröttheten.. Den som leder till en ovilja att göra saker. Den avskyr jag, rent av hatar! För den är djupt förknippad med depression för mig. Den triggar därför en inre stress eller oro hos mig. Jag blir bokstavligen livrädd att jag upplever första symptomen på en depression. Som ni säkert hör så var min depression ett trauma för mig. Det är den absolut värsta tiden i mitt liv (kanske säger sig självt). Jag är därför oerhört nojig över att hamna där igen. Så allt som förknippas med min depression ger mig verkligen en sjuklig stress. Och den här stressen triggar och göder i sin tur alla dessa rädda tankar.

Därför var det väldigt skönt att vakna upp idag efter att ha sovit lite bättre och känna att jag fnissar när jag tittar på Winter för att det enda jag kan tänka på är hur mycket jag älskar honom. Solen skiner och jag är så pepp på allt! Jag fick helt enkelt vakna upp till en dag med positiva känslor och ett kvitto på att sömnbrist är inte att leka med. Men det är trots allt bara det – sömnbrist.

Kommentarer

Matglad bebis <3

Idag var vi på vårt andra BVC besök och gjorde en tillväxtkontroll. Första BVC besöket var egentligen bara en inskrivning så vet inte om vikten är något de brukar kolla men när barnmorskan ändå vägde Winter så bad jag henne även kolla längden. Det är kul att kunna följa utvecklingen så mycket som möjligt tycker jag!

Mammas stora fina kille <3

Teckenspråk för ”Rappa på mamma, jag vill äta”

Idag fick vi dessa siffror hos BVC:

  • Vikt: 3970g
  • Längd: 53,2cm
  • Huvud: 36,3cm

Han har gått upp nästan 400g sedan förra besöket för 7 dagar sedan och på längden har han vuxit nästan 2cm! Han spurtar verkligen i tillväxt nu. På hans tillväxtkurva så låg han långt under medel när han föddes (48cm, 3090g) och nu ligger han precis på medelkurvan på alla mått. Stolt mamma till en son som äter så bra!

Restless by Em’s nya SHAPE Pacific set!

Igår var jag och tränade lite för tredje gången sedan förlossningen. Det känns mest skönt att få den där halvtimmen av egen tid. Ramen för den egna tiden, i det här fallet träning, känns mindre viktig även om jag självklart tycker att det är skönt att få röra på mig lite. Det blir till 99% sitta i soffan med W i knät som tuttar och mamma som äter godis och kollar på tv för att underhålla mig själv 🙈

Nä det där lät hemskt och lite för mycket som tröstätning haha. Men skämtåsido så har jag haft ett helt extremt sötsug sedan förlossningen. Det har varit ett sötsug bortom denna planet. Aldrig varit med om något liknande. Har lovat mig själv varenda dag nu i en vecka att lägga bort godispåsen men har inte alls lyckats diciplinera mig. Men nu får jag helt enkelt lova mig själv att inte köpa nytt godis för nu är det bara lite kvar i botten på ”mina senaste” (har typ 6 påsar i skafferiet med godisar som ”har blivit över” till följd av att jag varit mer sugen på vissa smaker och då köpt nya godispåsar).

Kommentarer

Första BVC besöket

I måndags var vi på första BVC besöket och det var så spännande att få veta Winters nya vikt och längd. När han föddes (39+0) så vägde han 3090g och var 48cm lång. 3 dagar senare var vi på återbesök på SÖS för att kolla vikten och det är ju normalt att de har gått ned till detta besök då mjölken inte har runnit till ännu. Winter hade dock tuttat febrilt på kolostrummjölken/råmjölken som finns i brösten så han fick nog i sig så mycket som han kunde. 4% hade han gått ned och vägde då 2950g.

BVC besöket var 10 dagar senare och han hade till detta besök gått upp till 3545g vilket är en viktökning på 595g! Det är normalt att de går upp 150-200g i veckan så snacka om att han har ätit på bra. Han hade även vuxit 3,5cm(!) så nu är han 51,5cm lång. Han börjar väl brås på pappas jättegener nu. Tack och lov att det kom efter förlossningen och inte innan haha.

Det är även läckert att se hur hans ögon förändras. De var i början väldigt dimmiga men börjar nu klarna upp ordentligt. Pratar jag med honom så tittar han på mig så det märks att han reagerar på ljud. Han följer även saker med blicken ibland. Främst stora ljuskällor. Mamma är mest poppis här hemma men jag tror att han värderar mig helt utefter mina tuttar. Där vill han nämligen ligga 24/7. Om han inte suger så vill han gärna ha bröstet någonstans i ansiktet så att han kan snutta lite närhelst han känner för det haha. Ska man bli stor som pappa så måste man ligga i <3

Kommentarer

Nära <3

Jag är så fruktansvärt hungrig hela tiden! Måste vara att mjölkproduktionen har kommit igång och att kroppen håller på att läka för fullt efter förlossningen. Jag är van vid att vara en hungrig person men nu är det något extremt haha.

Sömn

Jag tror att jag är väldigt bortskämd med Winter. Jag har ingen aning om hur det ”ska” vara med ett litet spädbarn så hur Winter är, är det enda jag känner till. Satt däremot och pratade med en nybliven mamma som jag har varit gravid samtidigt som (hon låg två dagar för mig med sitt BF och födde två dagar innan oss så vi har verkligen följts åt hela vägen) och hennes lilla dotter är gärna vaken på kvällen och natten och sover på dagen.

Winter är vaken i någon timme på dagen och sen är han vaken sent på kvällen runt 22 men under själva nattimmarna så sover han som en prins <3 Han vill däremot äta hela tiden och jag vill inte begränsa hur mycket han får äta utan låter hans instinkter styra då jag tänker att de finns där av en anledning. Så han sover tätt intill min sida hela natten och gärna med min tutte i munnen hela tiden haha. Jag lyfter upp honom och byter sida lite då och då så att min kropp inte domnar bort helt och hållet. Jag blir ju ganska låst i en och samma ställning för att kunna sidamma honom medan han ligger i sängen. Men att se det där lilla nöjda ansiktet och de små klösande händerna på mitt bröst likt en katt som kurrar, det gör det värt tusen gånger om.

Det är så läckert hur jag lyckas sova med ett vakande öga öppet hela tiden. Det känns som om jag aldrig sover men timmarna under natten rullar på snabbt ändå. Så det är såklart att jag sover. Men det är ett ständigt vakande över att han inte rullar in för tätt emot mig så att han får svårt att andas eller att han rullar över på magen som inte är en önskvärd ställning för en nyfödd. Försöker lägga honom på rygg så fort han har somnat ifrån tutten och det fungerar så länge jag ligger när nog så att hans bredsida nuddar min. Då kan han sova så hur länge som helst <3

Närhet 

Jag tycker att det är otroligt viktigt med närhet. Jag tror inte att man kan skämma bort sitt barn med närhet så jag tänker att så länge jag orkar kommer jag att ha honom hos mig så mycket det går. Det innebär toalettsbesök, matlagning, att äta frukost, lunch och middag med Winter i famnen. Men det känns inte som någon uppoffring för mig för det är så jag vill ha det. Sen när han blir större och mer otymplig att bära, ja då får vi lösa nya strategier då. Här och nu fungerar detta utmärkt 🙂

Hud mot hud är viktigt <3 Ps. mamma behövde svara lite snabbt på ett mail annars ligger vi inte såhär nära datorn.

Även Buddha gillar att ge närhet <3

Kommentarer

”W”

Mikael streamar varje fredag på en gamingkanal som heter TWITCH. Han är mer av en gamer än en träningsmänniska i själen haha. Jag och bebbe tittade in där lite snabbt igår då han började streamen med att ta emot lite frågor om förlossningen, att ha blivit pappa osv. Jag lade upp en bild på MyStory att jag skulle titta in där och svara på lite frågor men hann inte stanna länge då bebbe blev hungrig.

Mina bröst sa PANG i natt och blev typ dubbelt så stora och stenhårda 😳 Aj aj..

Jag tänkte därför att jag skulle svara på några frågor här som jag inte riktigt hann ge ett bra svar på:

____________________________

Hur var dina tankar under förlossningen och hur förberedde du dig för att minimera rädsla inför förlossningen? 

Innan förlossningen så hade jag lite strategier för att förbereda mig inför den stora dagen:

  • Mitt mentala förlossningsrum – Jag visualiserade mig själv i förlossningsrummet på BB. Jag ville att det rummet skulle kännas så bekant som möjligt när jag sen är där för att föda.
  • Kontroll – Jag tror att vi alla kräver en viss nivå av känsla av kontroll. Vissa mer eller mindre än andra. Kontroll har en förmåga att skapa trygghet för att man kan förutspå vad som kommer näst. Det kan därför vara klokt att förbereda sig på att inte ha kontroll. Att låta kroppen göra det den är skapt för och känna sig trygg i det. För när väl förlossningen drar igång så kan det mycket väl bli annorlunda än vad du har tänkt dig. Och jag tror att det värsta man kan göra under förlossningen är att få panik över att man inte kan styra saker och ting. Ett lugnt sinne är det viktigaste du kan packa i din förlossningsväska enligt mig <3
  • En unge i minuten – Perfekt serie om förlossning som man kan hitta några avsnitt av på Youtube. Man får vara med ett par familjer under hela deras förlossning. Där kan man lära sig hur olika förlossningar ter sig, vad de födande mammorna tänker, hur papporna reagerar och mycket mycket mer. Det kan säkert väcka många frågor och funderingar om sin egen förlossning och hur man vill ha det. Jag älskade denna serie!
  • Ta del av andras förlossningsberättelser – Jag gillade att känslan av att inte vara ensam om att föda barn. Det fanns en enorm trygghet i det faktum att majoriteten av alla kvinnor genom alla tider har fött ett eller flera barn. Klarade dom av det så gör jag det!
  • Tydlig målbild – Jag ska få träffa mitt barn! Nio långa månader av väntan och förlossningen innebär att priset är runt hörnet.
  • Allt är precis som det ska – Kroppen vet precis vad den gör. Smärtan innebär inte att något är fel eller att vi håller på att dö. Jag ser på livet som en ständig balansvåg där jämvikt alltid eftersträvas. För att sätta en krabat till världen som ska ge så ofantligt mycket kärlek redan vid första ögonkastet så måste vi ge något tillbaka. Det är helt enkelt det pris vi behöver betala för att ge liv åt vår lilla skapelse <3

_____________________________________

Under förlossningen så fanns det inte så mycket konkreta tankar utan det handla mer om vart jag skulle rikta min uppmärksamhet:

  • Positiv uppmärksamhet – Bebis är snart här. Det här klarar jag. Fokus i NUET = bara en värk existerar åt gången. Och en värk klarar jag mig alltid att ta mig igenom. Andas och håll sinnet lugnt. Låt inte oro eller panik eskalera.

______________________________________

Vad väger bebbe och hur lång var han? 

Bebbe är född 39+0 vilket är 6 dagar före BF. Han var 48cm lång och vägde 3090g.

Vad ska bebbe heta? 

Jag har ju hintat lite om att vi haft ett namn på ”W” sedan start men att vi behövde få se honom först för att känna om namnet var rätt för oss eller inte. Igår så fattade vi beslutet att köra på det namnet.

Trumvirvel……….

…och namnet som vi har valt är Winter Hollsten! Vi har inte bestämt mellannamn ännu men jag vill definitivt att han ska ha ett. Så jag får återkomma med den sen 🙂 Winter är för oss ett riktigt nordiskt vikinganamn som sitter fint ihop med Mikaels nordliga påbrå men även hela Sverige som ett land i norden. Vi älskar det faktum att namnet är väldigt unikt men trots det så känns det inte ”påhittat” och framtvingat. Utan det känns naturligt att Winter fungerar som ett namn <3

Så välkommen kära lilla Winter Hollsten till vår familj <3

Kommentarer