Graviditet

Min förlossningsberättelse

Vilka dagar dagar det har varit! Wow <3 Det har varit både glädje och extrem oro. Ni får läsa nedan för att förstå varför. Jag behöver få skriva av mig hela dagen så att jag har allting i skrift för min egen del. Ni som vill får såklart ta del av min och Mikaels häftigaste dag <3

Hela händelseförloppet utspelar sig under en och samma dag ❤️ 8 Augusti 2017 ❤️

Vattenavgång ? 

Mitt vatten började sippra kl 10:40. Först kom det typ en matskeds mängd och jag har aldrig kissat på mig förut men gud vad jag stod och spekulera länge huruvida jag precis hade gjort det eller ej. Vågade verkligen inte hoppas på att mitt vatten hade gått med risk för att bli besviken sen.

Jag hoppade omkring i 10 min för att känna om det kom något mer och nog tusan tyckte jag att jag läckte lite vid varje studs. Jag ringde SÖS med en känsla av att jag ljög eller hittade på när jag berättade att jag misstänkte att mitt vatten gått. De bad mig ringa till MVC på SÖS och be om en undersökning för har vattnet gått så blir man igångsatt inom 2 dygn om inte värkarna kommer igång av sig självt. MVC bad mig lägga en binda i trosan och ringa tillbaka om 1h för att rapportera hur mycket som läckt. En timme senare har jag samplat på mig nog mycket för att jag ska känna att det inte känns tvivelaktigt att det är fostervatten men inte nog mycket för att göra MVC säker. Jag fick en tid kl 15.30 på MVC som ligger dörr i dörr med förlossningen på SÖS.

Kl 14.30 är jag övertygad bortom alla gränser att det är fostervatten. Min binda har jag fått byta två gånger för den har blivit så tung att den har släppt igen fostervatten på hela trosorna och byxorna. Och då är detta förlossningsbindor vi talar om och inte vanligt små tramsbindor. Jag har även 3-4 värkar på 10 min. De kommer med knappa 2 minuters mellanrum och sitter i 1,5-2 minuter. Vissa värkar har inget mellanrum mellan sig utan så fort piken har gått över i värken så börjar nästa. Dessa värkar sitter i ca 3 minuter. Såhär har mina förvärkar tett sig under hela min graviditet. Värkarna är hanterbara i detta skede.

Jag ringer förlossningen och meddelar att jag vet att det är fostervatten som har gått och undrar om jag ska åka direkt till förlossningen istället för besöket på MVC men jag blir hänvisad till MVC för de tycker att jag ska göra en kontroll ändå då jag upplever mina värkar som hanterbara. Jag tänker att det låter bra för jag vill kolla hur öppen jag är för att veta om förlossningen verkar vara på G eller om min vattenavgång har skett trots att jag inte har gjort någon progress i öppningsarbetet (var öppen 1,5cm dagen innan med 0,5cm tapp kvar).

På väg till SÖS

Sitter i bilen på väg till MVC och mina värkar är ofta 3 min långa och kommer med 30 sekunder – 1,5 minuts mellanrum. Värkarna är fortfarande hanterbara. Jag märker dock att de börjar komma väldigt frekvent och att längden på värkarna börjar kortas av och allt fler värkar kommer utan pauser emellan. Vissa värkar är dessutom bara jättelånga där piken av värken är förlängd.

Väntar på att bli inkallad till BM

Mamma mötte mig och Mikael på SÖS för hon var övertygad om att jag skulle komma igång med värkarbetet snart och eftersom mamma var inbjuden till min förlossning på ville hon vara på plats i tid!

När vi kommer till MVC på SÖS så måste jag tydligen kunna bevisa att mitt vatten har gått. Det tyckte jag var lite märkligt. Vet inte om det är standard men inget jag hört om förr. Jag behövde därför sätta på mig en ny binda och gå omkring i deras korridor för att fylla en binda med nog mycket vatten åt dem så att de blev övertygade om att det var fostervatten. Jag beskrev att jag förmodligen läckt allt redan så även om det återbildas så tror jag inte att det går snabbt nog för att jag ska kunna producera samt läcka en tillfredställande dos.

 

Har jag inbillat mig? 

Jag hoppade runt i korridoren som en tok och kände direkt hur jag blev rädd för att jag misstolkat alltihop. Kanske har inte mitt fostervatten gått utan var det bara en riktigt riklig flytning samt att jag kissade på mig för att bebbe hamnat mer mot kissblåsan?

Kom igen sista skvättarna, ut med er! Bild tagen ifrån Mikaels MyStory

Jag får göra en gynundersökning efter att jag ej kunnat ge en stor nog mängd vatten i bindan och BM konstaterar att min hinna fortfarande är kvar. Nu blir jag rädd och generad. Har jag hittat på allting i min iver till att vilja föda? Efter att ha avslutat mitt CTG test (mäter mina värkar och bebis hjärtljud) hos barnmorskan blir vidareskickad till en läkare. Mina värkar mätte 1-1,5 min mellanrum mellan värkarna och var 1,5-2,5 min långa. Jag uppfyller därför två krav av de tre kraven för att få stanna på förlossningen:

  • 3-4 värkar på 10 min CHECK!
  • vattengång (CHECK?)
  • öppen minst 3cm VET EJ ÄN

Jag kommer till läkaren och hon gör ett ultraljud på mig och ser att jag inte har något fostervatten kvar. Jippie! Nu kan jag släppa den ångesten. Däremot är min fosterhinna kvar så det har förmodligen blivit pyspunka någonstans. Därav läckage och inte fullständig dusch av fostervatten. Jag är  även öppen 2,5cm och har helt utplånad tapp. Nu ges jag instruktionen att ringa förlossningen imorgon kl 11 om inte mina värkar har kommit igång. Jag får då en igångsättningstid (måste få en tid inom 24h om de har gjort en gynundersökning för då riskerar det att komma in bakterier). Läkaren tycker nämligen inte att jag ska vara kvar om mina värkar inte är mer smärtsamma än att jag kan prata igenom dom. Däremot så vill hon ta ett nytt CTG test för förra testet saknade en liten bit av bebbes hjärtljud då BM gjorde testet på mig samtidigt som jag blev gynundersökt så förmodligen har mätaren tappat kontakten under några sekunder när jag rört på mig.

Här ligger jag med ett till CTG test in the making. Lite förvånad över att vi blir hemskickade efter detta..

Yes, värkarna börjar äntligen trappas upp! Får vi kanske stanna då?

__________________________________

Rädd för att bli igångsatt pga tidigare missfall/MA

Jag ville verkligen inte bli igångsatt. Jag tog nämligen abortpiller innan jag blev gravid med bebbe för jag fick ett MA (fostret hade dött men kroppen hade inte stött ut det) för att påskynda utstötningsprocessen. Ville inte vänta på att min kropp insåg att fostret var dött. Hur som helst så fick jag såna sjuka värkar av dessa abortpiller. Var förberedd på mensvärk men jag fick extrema värkar (som jag idag efter att ha genomgått en förlossning kan säga var näsan i klass med förlossningsvärkar) som inte kom med någon paus emellan. De satt i 3h i sträck och där värken började om så fort piken avtog. Abortpiller innehåller samma substans som de medel man får vid igångsättning. Jag var därför rädd för att jag skulle få samma typ av värkar då jag tog för givet att det var abortpillerna som gav mig den typen av värkar. 

__________________________________

Akutrusch till förlossningen pga mina ovanliga värkar och vad de gör med bebbe

Nu registrerar CTG testet att mina värkar är väldigt långa och kommer väldigt ofta samt ibland helt utan paus. En ny BM kommer in i salen och säger att hon måste kolla till bebis hjärtljud för han verkar inte må så bra. Hon ber mig att lägga mig på sidan istället. Bebis hjärtljud fortsätter att låta svaga och mina värkar fortsätter att komma långa och med korta intervaller.

Nu måste jag ställa mig upp snabbt för vi måste försöka få bebis hjärtljud att bli bättre. När jag stället mig upp säger det pang i livmodermunnen. Där sprack fostervattensäcken! Och som på ett brev på posten sätter extremt starka värkar igång. Men nu kommer de i tripletter. Dvs 3 värkar på rad utan paus. Sitter i runt 4,5 minut totalt och kommer med en knapp minuts vila. Bebis hjärtljud försämras extremt då han verkar bli klämd av mina starka värkar under lång tid med nästintill ingen tid emellan för att återhämta sig. BM larmar och in kommer 5 stycken personalklädda personer och det enda jag hör är att jag snabbt måste skickas upp till förlossningen och att bebbe inte mår bra. Jag känner hur jag bryter ut i gråt och panik.

Följande scen är som tagen ur ett Grey’s Anatomy avsnitt. Personalen springer med mig genom korridorerna och skriker åt folk att förbereda ett rum åt mig och kalla dit läkare. Jag skjutsas in på ett stort förlossningsrum och kopplas upp till en ny CTG maskin och in kommer en läkare. Hon konstaterar att bebbes hjärtljud ser jättefina ut emellan min värkar och just nu har mina värkar lugnat ned sig till singlar. De kommer fortfarande tätt, med ca 1,5 min mellanrum, med det är ok för bebis skull. Kl är nu 18.00 och vi kan officiellt säga att min förlossning har startat.

Stormvärkar 

Tydligen så har jag något som heter stormvärkar. De kommer med största sannolikhet för att man har en extremt aktiv livmoder. Det resulterar i en väldigt stark livmoder så när den väl sätter igång och jobbar så är det ord och inga visor. Däremot så är det inte det bästa bästa, eller mamman för den delen för det blir outhärdligt, men normalt sett så brukar dessa värkar tona ned sig ju längre tiden går. Förmodligen för att livmodern blir trött efter ett tag och inte orkar hålla uppe det extrema tempot. Så min BM som ska vara med mig under förlossningen ber mig att ta ett bad för att försöka få bort mina dubbelvärkar och trippelvärkar som nu har kommit tillbaka. För vi måste helt enkelt bli av med dom.

Eskalering

I några minuter känns badet jätteskönt att jag får för mig att det hjälper. Men snart så börjar värkarna eskalera. Personalen kommer insprängdes igen och säger åt mig att jag måste upp ur badet för vi måste kolla till bebbes hjärtljud igen (jag hade ingen mätare på mig i badet för att den fungerade inte där trots att den var vattentät så fick lova att bada utan). Jag kommer upp ur badet och personalen inser då att det saknas en massa rekvisita till CTG maskin i vårt rum så jag får lägga mig ned och vänta på att de ska leta rätt på det som behövs. Under denna tid fortsätter mina värkar att eskalera. Min BM kommer in i rummet och ber mig att ta en epidural för jag kommer inte orka att ta mig igenom en förlossning på det här sättet. Det verkar nämligen som att mina värkar inte avtar och så ska det inte vara. Men jag ville föda naturligt så jag svarar inte. Är helt uppslukad av min smärta så har inte ork att ge ett svar. Tänker att hon fattar vinken. Jag ska kämpa mig igenom det här!

En högre växel

Det dröjer ganska länge för personalen att hitta allt som behövdes till CTG och innan de har hunnit komma tillbaka och när jag inte trodde att det kunde bli värre med värkarna så får jag en värkkedja på 8. Jag inser nu att det är inte var abortpillerna vid mitt missfall som gjorde att jag fick oavbrutna värkar – min kropp fungerar så och jag styrs nu mot det slutresultatet.

Jag är nu dryga 1h in i värkarbetet och jag har förmodligen öppnat mig 8 cm redan. Jag gjorde en mätning en halvtimme tidigare och då var jag öppen 7cm men senaste halvtimmen har värkarna eskalerat extremt. Nu kommer barnmorskan insprängdes igen (ett himla spring i salen) och säger ”jag kan inte tvinga dig att ta en epidural men vi måste lugna ned de här värkarna”. Jag inser att bebis inte mådde bra redan vid trippelvärkar och kan bara gissa hur stressad han är nu. Jag hade en regel inför förlossningen och det var att fatta alla beslut utifrån bebis bästa – och nu är det att ta en epiduralbedövning.

Lugn och ro

19.35 får jag min bedövning och herregud och det var skönt. Jag inser att jag är helt färdig. Det ser ut som att jag har tvättat håret för att jag är så svettig. Och tack och lov för den bästa presenten – Bebbe mår prima! <3

Mamma är glad att jag mår bättre <3

10 cm öppen 

Mina värkar avstannade rejält när jag tog epiduralen så jag var rädd att det skulle ta en evighet att öppna sig resten. Det rekommenderades att man har 3-4 värkar på 10 minuter och jag hade kanske 2 och inte så långa. Men redan 21.20 det vill säga knappa 2h efter jag fick epiduralen så var jag helt öppen. Så jag hann nog jobba på några centimeter till under mina supervärkar som vi inte hann registrera innan jag fick min epidural.

4cm ned

Nu ska bebis vandra nedåt!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Kom igen nu bebbe. Vandra nedåt!

kl 22.36 har bebbe trillat ned de 4cm han behövde för att jag ska kunna börja krysta. Tyvärr har epiduralen dödat min krystvärkar och det var av denna anledning till stor del jag ej ville ta EDA. Jag ville vara i synk med min kropp. Så nu får jag ingen som helst hjälp av min kropp att trycka ut bebbe utan jag måste få ut honom på egen maskin.

Mikael tycker jag är så snygg i min landstinget rock så han föreslår att vi snor med oss den hem

Smärtan i krystfasen var en walk in the park i jämförelse med föregående timmar av värkar 🙏🏼

 

Det här arbetet var det tyngsta arbetet jag gjort. Jag var tvungen att hålla andan för att få buktryck och kunna trycka på ordentligt. Varje krystning ska vara så länge som möjligt och vara minst tre stycken efter varandra så tätt som möjligt. Så efter att ha tagit i för kung och fosterland i en minut under andhållning med endast ett nytt andetag för att göra om det 2 gånger till… Ja då var jag snurrig i kolan minst sagt och det kändes som jag knäckt vartenda revben i bröstkorgen.

DOB 23.35

59 minuter senare är han ute! 23.35 föddes vår lilla ängel! 5,5 timme tog hela kalaset och det är jag jättenöjd med. Bebis mådde jättebra när han kom ut och jag kunde inte vara lyckligare! Nu när allt är över så är allt perfekt. Vill inte ändra på något för här står vi. En lycklig och välmående familj. Bara kärlek <3

Nu är han här!

Stolt pappa <3

Mycket hår som pappa sin

Välkommen till världen du mest underbara <3

…går inte att beskriva <3

<3

Kommentarer

Förlängd latensfas

Jag förstår att många av er tror att vi sitter med vår lilla kärlek i famnen nu bara för att det har varit radiotystnad i 2 dagar. Tyvärr är inte så fallet utan jag har bara inte vetat vad jag ska skriva eller med vad jag ska uppdatera. Jag är så vilsen och förvirrad. Från att ha haft hur många falska startskott som helst med alla mina regelbundna förvärkar under fler veckors tid så ter sig min latensfas precis likadant. Jag börjar tvivla på att faserna har en tydlig distinktion emellan dom utan tycker att det känns tydligt att människan har försökt att stoppa in förlossningsförloppet i ett ramverk med olika generaliserande kategorier.

Latensfas innebär att tappen påverkas och man börjar öppna sig. Detta ska inte förvärkar göra. Jag hade ju då dock börjat öppna mig för väldigt länge sedan så i mitt fall så har jag antingen varit i latensfas i flera veckor eller så har mina förvärkar påverkat min tapp och börjat öppna mig. Oavsett så följer jag inte mallen.

Lite recap på senaste dagarna:

Natten mellan fredag och lördag nu i helgen så vaknade jag av extremt kraftiga värkar likt ingenting jag upplevt förr. De väckte mig och det hade absolut inte gått att somna om. Dessa satt i mellan 1 minut till knappa 2 minuter med 3-10 minuters mellanrum i 3h. Dagen som föranledde denna natt bestod av kraftiga värkar (smärtsamma men inga problem att hantera dom) var 10:e minut från dess att jag vaknade till dess att jag gick och lade mig.

För mig var det här är tydligt tecken på att ”nu kommer jag att föda inom de närmsta 24h!”. Men istället så klingade värkarna av kl 06.00 och började komma mer sällan. Dygnet därpå, lördag dag och natt, kom värkarna väldigt sporadiskt med undantag av två fönster av regelbundna värkar men även där klingade värkar av efter några timmar. Och de var inte alls lika kraftiga som de hade varit på natten.

Igår, söndag, började dagen med fina regelbundna värkar var 10:e minut för att sedan komma tätare på kvällen (ca var 6:e minut). Värkarna ilade extremt mycket denna dag och jag kunde verkligen känna hur det stretchade i livmodermunnen. Optimistisk gick jag och lade mig och tänkte ”Snälla, snälla låt det få dra igång i natt. Jag orkar inte fler falsklarm…”. Men samma stund som jag slöt ögonen avtog värkarna igen.

________________________________

Nu är jag helt slut mentalt känns det som för varje gång jag får en indikation på att det är igång så börjar en mental förberedelse, vare sig jag vill det eller inte, på att jag ska föda. Däribland så går jag igenom förlossningsförloppet och mitt pepptalk till mig själv och sen så klart medföljer en enorm längtan efter att få träffa bebbe. Så när mattan rycks under mina fötter så är det både en stor adrenalindos som försvinner och lämnar mig tömd på energi och än en gång tas bebbe längre bort ifrån mig.

Jag tror att det jobbiga också har varit att läsa om hur det ”ska vara” enligt barnmorskors och läkares utsagor. Dvs att latensfasen SKA vara helt sammanhängande utan avbrott och den ska normalt sett pågå 8-20h. Det gör att jag känner mig annorlunda och därför känner en misstro till min kropp. Mitt lugn ligger ju annars i min tillit till att kroppen vet vad den gör. Jag måste därför från och med nu fatta ett aktivt och medvetet beslut att känna tilltro till min kropp då ingen kropp är den andres lik <3

Besök på SÖS idag:

Var på SÖS idag igen för tätt göra en till undersökning och nu är i alla fall min tapp helt utplånad eller max 0,5cm kvar av den. Så sedan i torsdags då jag hade min andra undersökning har tappen minskat med 1-1,5cm. Så förhoppningsvis leder varje liten värk nu framöver till att jag börjar öppna mig mer (är fortfarande bara öppen 1,5cm).

Det kan alltså gå väldigt snabbt beroende på hur mina värkar ter sig. Nu får helt enkelt all min tid och energi gå åt till att försöka göra det bästa av situationen. Några dagar hit och dit kommer ju aldrig att spela någon roll i slutändan när vi har bebbe i vår famn. Jag är generellt en väldigt positiv person men ibland kan det kännas skönt att tillåta sig själv att känna sig liten uppgiven. Men nu får det ändå vara nog! Upp med hakan och blicka framåt <3

Kommentarer

Nu är det dags för förlossning!

Vi befinner oss i vecka 38+4 idag.

Här nedan följer en tidsaxel över allt som har hänt de senaste dagarna. Har inte velat jinxa något och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så ville jag inte fokusera allt för mycket på förlossningen utan mer låta allt ha sin gång utan ständig analys.

Torsdag 03/08 kl 09.00 – Jag släpper världens största slempropp! 6 x 2 centimeter stor ungefär, helt genomskinlig och konsistensen av en manet. Jag ringer SÖS och får en tid bokad för undersökning kl 14.15. (Läs inlägg om mitt besök på SÖS här)

Torsdag 03/08 kl 16.00 – Jag började få kraftig och ihållande mensvärk. Mina förvärkar fortsatte som normalt under dagen vilket är ca 5-7 förvärkar per timme. De känns som en kramp/sammandragning i livmodern och med tillhörande mensvärk men nu hade jag ju konstant mensvärk istället. Även emellan förvärkarna.

Natten mellan Torsdag 03/08 och Fredag 04/08 – Mensvärken är konstant hela natten. Dock endast några få förvärkar vilket är ovanligt. Kl 03.30 upptäcker jag att jag har släppt en stor slempropp som är helt illröd. Jag har alltså haft en teckenblödning (en liten blödning som kan uppstå när livmodermunnen vidgar sig).

Fredag 04/08 kl 09.00 – När jag vaknar börjar mina förvärkar direkt. Denna gång kommer mensvärken tillsammans med förvärken och nu mycket starkare än vad den har känts förut. De kommer med ca 10-15 minuters mellanrum.

12.00 – En till illröd slempropp släpper. Vid det här laget är jag så förvånad att det finns mer slempropp att släppa.

17.00 – Nu börjar mensvärken tillta väldigt kraftigt i och med mina värkar. Jag känner knappt sammandragningen i livmodern längre utan nu tar mensvärken allt fokus. Värkarna har hållit ungefär samma intervall hela dagen. De kommer med 5-15 minuters mellanrum. Det har även fortsatt att släppa små bitar slempropp hela dagen.

21.30 – Värkarna avtar. De kommer med ca 20 minuters mellanrum men nu bara med molande mensvärk.

22.30 – Värkarna kommer tillbaka! Går och lägger mig för att lugna kroppen och på så sätt driva på värkarna.

23.00 – Nu är det inga tvivel att det jag känner är riktiga värkar. Varför jag kan säga så är för att sammandragningen i livmodern har varit den mest framträdande känslan vid min förvärkar. Mensvärken har kommit sekundärt. Nu kan jag inte ens känna sammandragningen i livmodern för att smärtan i livmodermunnen (som är just mensvärk) är så start och påtaglig att allt annat drunknar. Värkarna kommer med 10 minuters mellanrum. Jag lyckas ändå somna.

03.00 – 06.00 – Vaknar av kraftiga smärtor. Det går att hantera värkarna men nu gör de verkligen ont. Jag klockar värkarna under denna tid och de kommer med 3-10 minuters mellanrum och sitter i 30-110 sekunder. Vid 06.00 börjar de komma var 20:e minut och jag somnar.

Idag, Lördag 05/08 – Värkarna avtog när jag vaknade och de har varit väldigt blyga hela förmiddagen. Jag tycker mig känna att de är på väg tillbaka nu men de kommer med 20-30 minuters intervall. Styrkan i värkarna har börjat öka efter att ha varit väldigt svaga på tidigare. Tyvärr är det vanligt att värkarna avtar såhär under latensfasen. Men jag tror ändå att jag kommer att föda inom ett dygn så det är ingen jättelång tid kvar <3

Jag vill inte ta någon sovdos eller något smärtstillande så jag hoppas att värkarna kommer igång innan natten så jag slipper spendera en natt till vaken. Inte bästa uppladdningen innan en förlossning. Min plan är även att inte ta några smärtstillande medel under själva förlossningen heller, så jag måste vara ordentligt utvilad för att kunna hantera smärtorna.

Jag är i alla fall överlycklig att förlossningen nu är igång på riktigt! Får se om jag kör lite updates på ”my story” på instagram eller hur jag gör. Drar det ut på tiden jättemycket så hinner vi höras igen såklart. Men jag hoppas verkligen inte det 🙈

Wish me luck!

Kommentarer

Undersökning på SÖS

Ingen förändring alls sedan igår. Känns trist men å andra sidan har jag bestämt mig för att inte lägga mer energi på att spekulera i detta nu. Jag tycker om att jobba med målbilder och ha en tidsram att arbete utifrån så jag har verkligen försökt att klämma in den här förlossningen i något som jag kan ta på men jag måste inse att det inte kommer att hända.

Jag är en väldigt analytisk person och älskar att söka svar på frågor om allt möjligt. Jag gillar att veta varför saker ter sig på ett visst sätt. Bottnar säkert i ett kontrollbehov haha. Ibland är det gynnsamt för mig men jag måste också inse när det gör mer skada än nytta. Nu gör jag bäst i att bara luta mig tillbaka och försöka njuta av sista tiden <3

Det som känns hoppfullt i alla fall är att läkaren sa att har man så mycket värkar som jag har och har haft under hela graviditeten. Då går man sällan över tiden 🙏🏼 Så hon trodde ändå att jag kommer föda inom de närmsta 11 dagarna och det känns inte fy skam 🙂

Hon passade på att göra en hinnsvepning så får se om det hjälper något. Hon sa att hon kom åt väldigt bra för jag var inte alls öm där. Har ni som gjort hinnsvepning upplevt att det gör ont?

Kommentarer

Stark bäckenbotten = Lång latensfas?

Det har dykt upp många frågor i mitt huvudet sedan jag fick veta att jag öppnat mig. Befinner jag mig verkligen i latensfasen med tanke på att värkar av samma karaktär som jag har nu har pågått i 2 veckor från och med idag. Jag har ju innan dess har regelbundna värkar till och från ifrån vecka 31. Så vad tusen gäller egentligen?

Efter att jag skrev min teori om att en stark bäckenbotten kan förlänga latensfasen så har många barnmorskor skrivit till mig. Tydligen så stämmer det enligt deras erfarenhet. Tydligen så har framförallt ryttare ofta problem med en extremt lång latensfas. Bäckenbottenmuskulaturen stretar helt enkelt emot när latensvärkarna drar igång vilket förlänger förloppet. Om man är duktig på att kontrollera sin bäckenbottenmuskulatur så kommer detta inte vara ett hinder sedan när den aktiva fasen drar igång. För då är värkarna så starka att de tränger igenom den tighta och starka muskulaturen. Men om du däremot spänner bäckenbottenmuskulaturen, då kan du såklart förlänga förloppet genom att trycka tillbaka bebis in i livmodern. Generellt har vältränade kvinnor en kortare aktiv fas och en kortare krystfas så kan man använda bålen till sin fördel så är det endast latensfasen som blir utdragen.

Jag har tränat gymnastik i 13 år och gymnastik är all about bäckenbottenmuskulatur och bålstabilitet. Så jag har förmodligen, likt en ryttare, en väldigt stark bäckenbotten. Hurra för 99% av tiden i livet men bu för latensfastiden…

Idag så ringde jag SÖS för jag känner att jag måste få göra en till undersökning för att försöka få en hastighet på hur snabbt jag öppnar mig. Även om mina värkar inte gör ont så får de mig att totalt fastna i inre banor och i tankar likt ”Är det på G nu? Känns den här värken starkare än igår? Kommer de lite oftare nu? Går vattnet lite nu för nog tusan rann det till där?” osv. Jag är mer eller mindre oförmögen att fokusera på något annat. Har dessutom sedan flera månader tillbaka varit uppe mellan 10-15 gånger per natt för att kissa för varje värk gör mig kissnödig. Trots det känner jag mig faktiskt inte så trött men det sliter på mig mentalt. Att stå i startblocken och hela tiden inbilla sig att man hör startskottet.

Hur som helst så undanhöll jag det faktum att jag gjorde en undersökning hos min BM igår och att jag fick konstaterat att jag hade en utplånad tapp och var öppen 1,5cm. Jag var rädd att jag inte skulle få göra en till undersökning utan att de bara skulle erbjuda mig tabletter för att sova eller smärtlindring. Och det vill jag inte ha. BM som jag pratade med över telefonen sa med stor övertygelse att det nog bara är förvärkar jag har för om jag var i latensfasen så skulle den inte ha pågått såhär länge (den pågår normalt sett i 8-20h) utan värkarna borde ha eskalerat och blivit starkare samt kommit oftare och tillslut tippat över i den aktiva fasen.

Jag sa att jag läst precis allt det där om hur latensfasen ”brukar gå till” men jag sa att jag inte tyckte att dessa värkar bara var förvärkar för de sitter i mer eller mindre 24h om dygnet, kommer väldigt ofta regelbundet, kommer med mensvärk i nedre magen och i ländryggen, sitter i minst 60 sekunder och de går inte över om jag vilar eller byter ställning. Så därför frågade jag: ”Kan förvärkar påverka tappen eller göra så att du öppnar dig?”. Varpå BM svarar: ”Nej, förvärkar påverkar varken tappen eller gör så att du öppnar dig. Allra helst inte för en förstföderska”. Jag bad om ett förtydligande för att vara helt säker: ”Så om jag är öppen nu när jag kommer in på undersökningen och min tapp är påverkad, då kan vi konstatera att jag är i latensfasen?”. ”JA” svarade BM.

Så nu känner jag mig helt trygg i att jag i alla fall är i latensfasen. Jag har ingen aning om hur länge till jag behöver vara här eftersom jag redan uppenbarligen är ett stort undantag till vad som är normalt. Men jag hoppas att min undersökning idag kan ge mig lite mer kött på benen för då har jag två koordinater att placera ut på min X- och Y-axel så att jag kan få till en hastighet på min öppning haha.

Håller tummarna på att det har skett en förändring ifrån igår 🙏🏼

Kommentarer

Latensfasen har startat!

Jag är så lycklig över att ha fått det konstaterat av min barnmorska idag att min latensfas inte bara har startat utan den är mer än halvvägs avklarad!

Latensfasen är den första värkfasen under förlossningen. Under denna tid ska livmodertappen utplånas och man ska öppna sig 3-4cm. Därefter sätter den aktiva fasen igång och det är generellt då man åker in till förlossningen då värkarna under denna fas kommer väldigt tätt och väldigt intensivt. Fasen när man krystar ut bebis kallas för krystfasen och den är den kortaste av dessa tre faser. Latensfasen som jag är i nu pågår generellt 8-20 timmar men det varierar otroligt mycket från person till person.

Av någon anledning så har man sett att vältränade kvinnor generellt har en längre latensfas. Vad detta beror på vet jag inte men jag har en hobby teori att det kanske hänger ihop med hur stark bäckenbottenmuskulatur man har. Värkarna i latensfasen är ganska svaga, de ska inte direkt göra ont och har du då en stark bäckenbottenmuskulatur så bär denna upp bebis huvud vilket skapar en motkraft till det värkarna ska göra – nämligen pressa bebis huvud nedåt. Baserar bara detta på ren spekulation ifrån min sida då rapporten jag läste om att ”vältränade kvinnor generellt har en längre latensfas” ej kom med någon förklaring till varför (bokreferens: graviditet, träning och hälsa).

Hittills har min latensfas pågått i 1,5 vecka skulle jag tro. Räknar ifrån dess jag märke att mina värkar ändrade karaktär ifrån vad jag är van att känna. Jag har ju haft otroligt mycket sammandragningar/förvärkar hela min graviditet så för mig har det inte varit lika tydligt när latensfasen börjat. Många upplever inga värkar alls förrän latensfasen drar igång och då brukar den kanske pågå i ett eller två dygn innan den aktiva fasen sätter igång och de åker in till förlossningen. Så min har minst sagt varit lång och utdragen! Det gör ju dock inte ont så jag ska inte klaga. Det har mer varit psykiskt jobbigt då jag trott att vi kommer att föda inom det närmsta dygnet vid flera tillfällen. Men så har värkarna inte utvecklats något mer.

Idag hos barnmorskan så fick jag göra en gynundersökning på önskemål av mig då jag ville se om alla mina värkar har lett till någonting eller om de bara har varit ett spel för galleriet. Men visst hade dom hjälpt! Jag är öppen drygt 1,5cm och livmodertappen är mer eller mindre utplånad! Det kan innebära att jag kommer föda inom de närmsta 24h men det kan också ta väldigt lång tid innan jag öppnar mig de sista 1,5cm som är kvar innan den aktiva fasen drar igång. Det är för individuellt helt enkelt så man kan inte vet mer än så. Men oavsett så är jag jätteglad över att det har hänt något! Det hade känts lite tufft om alla dessa värkar jag haft inte tagit mig närmare förlossningen. Nu vet jag i alla fall att kroppen tar sig framåt och närmare min magiska första stund med bebbe <3

Ni hittar mina tips för magövningar för gravida här!

Kommentarer

Myter om träning och graviditet

Myter

1. Du ska inte träna magmusklerna när du är gravid
Kort svar på frågan: Man ska undvika att träna de raka magmusklerna, 6-packet, när man har fått en delning på 2 fingrars bredd eller när man märker att det ställer sig upp som en tuppkam långtgående magen när man gör en sit-ups. Men man ska med fördel träna den djupa tvära bukmuskeln a.k.a ”korsettmuskeln”.  
Magmuskeldelning är det som generellt ligger till grund för oron över att träna mage (fenomenet kallas ”diastasis recti” på medicinskt språk). Den här delningen skapas på grund av det inre buktryck som uppstår vid graviditet i och med en växande livmoder som i sin tur töjer ut bindväven ”linea alba” som håller ihop höger och vänster halva av ”6-packet”. Det finns dock andra faktorer som kan öka buktrycket och förvärra denna delning och det är övningar som innebär flexion i bålen/aktivering av de raka magmusklerna (mest kända övningen för detta är sit-ups i olika former).
Begreppet magmuskler är alldeles för vitt för att man ska kunna skapa en allmän regel. ”Magmuskler” innefattar nämligen de raka magmusklerna (som man bör undvika att träna) men även de inre sneda magmusklerna och korsettmuskeln (som man med fördel ska träna för att skydda mot delningen).
Genom att träna de inre sneda magmusklerna och  korsettmuskeln så förebygger man delningen i 6-packet. När man aktivering korsettmuskeln pressar man organen mot ryggraden och ökar buktrycket mot revbenen istället för buktryck mot linea alba (bindväven som håller ihop höger och vänster halva av 6-packet) och därmed minskar man belastningen som leder till att bindväven blir uttöjd.
Du kan läsa om magövningar som rekommenderar för gravida här!
2. Om du inte tränat innan du blev gravid så ska du inte börja under graviditeten.
Om man har en okomplicerad graviditet så är rekommendationerna att man ska träna 30 minuter per dag även om man ej har tränat innan graviditeten. Intensiteten ska vara på sån nivå att man alltid kan föra en dialog utan att bli för andfådd. Bålstabiliserande övningar som tränar korsettmuskeln, de djupa ryggmusklerna, diafragma och bäckenbottenmusklerna bör prioriteras för att undvika gravidrelaterade smärtor. Däremot så har konditionsträning och styrketräning visat ge många positiva effekter för såväl foster/barn som mamma så även dessa aktivitetsformer är bra om de planeras in.
3. Om du tränar för hårt så kan fostret få syrebrist i livmodern.
Detta påstående är falskt. Man har gjort tester där gravida kvinnor har fått cykla på en motionscykel och så har man mätt syrgasmättnaden hos bebis under olika nivåer av maxpuls. Bebis har alltid tillgång till nog med syre. Däremot så har man gjort väldigt lite tester på extremt hårt tränande individer som tävlar på elitnivå i olika sporter. Därför är rekommendationen för dessa att alltid rådfråga läkare. Men det finns idag inget som tyder på att bebis skulle få syrebrist i dessa fall heller.
4. Du bör hålla dig till skonsamma träningsformer som yoga och simning när du är gravid.
Det beror på hur okomplicerad din graviditet är. Olika träningsformer passar olika bra om smärtor som foglossning uppstår hos den gravida kvinnan. Om din kropp tillåter så är det inget som säger att yoga är att föredra framför gymträning eller konditionsträning. Tvärtom – träning som bygger muskler och träning som bygger kondition har visats ge stora positiva effekter på såväl mamma som barn.
5. När magen börjar synas ska du undvika alla övningar som görs på rygg.
Hos vissa kvinnor så trycker det växande barnet på ett stort kärl i ryggen som heter ”vena cava” när de ligger på rygg.  Men så länge det känns ok att ligga på rygg utan att du blir yr, illamående eller får svårt att andas så är det ingen fara.
Kommentarer

Jag känner mig lurad…

Jag var verkligen helt övertygad om att jag skulle föda natten till idag. Vaknade igår med jätte starka förvärkar på morgonen som kom med blandad intervall på 5-30 min minuter mellan värkarna. Jag hade konstant mjölksyra i ländryggen och ljumskarna för att de var så starka och bebbe pressades nedåt i bäckenet vid varje värk. De blev dessutom starkare mot kvällen så när jag skulle gå och lägga mig var jag helt övertygad om att förlossningen skulle dra igång på ett eller annat sätt på natten. När jag låg i sängen började jag också må illa och jag mår aldrig illa. Har inte mått illa under graviditeten överhuvudtaget men nu kunde jag känna att det brände i halsen och jag fick luft-uppstötningar som om kroppen försökte spy. Jag fick även ont i huvudet och kände mig ytterst märklig överlag. Hade nästan en känsla av att vara lite full då jag inte kände mig klar i huvudet och det pirrade konstigt över hela ryggraden. Var även lite yr de gånger jag skulle upp och kissa under natten och värkarna fortsatte att vara starka. Väcktes till och med av en väldigt stark värk och tänkte ”nu är det verkligen dags!”.

…men istället så avtog alla värkar och mynnade ut i en väldigt lugn livmoder. Så himla förvirrad för jag känner mig helt oförmögen att tolka min kropps signaler. Vet inte alls vad jag ska gå på. Vill ju kunna avgöra när min latensfas drar igång så att jag kan ringa SÖS och se till att få en plats.

Gravidtights 

Här ovan kan ni se mina gravidtights som äntligen har skickats tills mig efter en lång försening på produktionen. De är så fantastiskt sköna och det bästa är att de passar alla storlekar på mage 🙂 Sitter till och med bra på en person som inte har någon mage så man kan verkligen använda dom ifrån vecka 1 i graviditeten till vecka 40. Materialet är super mjukt och stretchigt och det sitter inte åt över magen då jag bara gjort ett lager tyg på framsidan av magen. Baksidan av midjan har två lager tyg för att ge stöd åt ländryggen. Det sitter en logga på framsida lår och en söt gravidmage på baksidan vrist.

Jag ska bara plåta produktbilder så att jag kan lägga upp dom hemsidan (länk här), sen kommer de att släppas för försäljning. Skulle uppskatta att det tar ett par dagar, sen är det klart!

Kommentarer

Tecken på att förlossningen är på gång?

Nu måste jag skriva lite uppdateringar om graviditeten för jag tycker mig märka att lite saker har ändrats de senaste två till tre dagarna. Fortfarande helt omöjligt att veta om det betyder att det är dags imorrn eller om flera veckor.

  • Igår var jag helt utslagen. Jag sov mer eller mindre hela dagen trots att jag vaknade 11.30 efter nattens sömn. Jag har inte alls varit trött under graviditeten annars så det här är absolut en förändring. Idag har jag också känt mig trött, inte lika som igår dock men en övergripande slöhet i kroppen.
  • Helt saknat aptit. Och det är väldigt ovanligt för mig haha.
  • Känt mig annorlunda känslomässigt. Varit orolig och drömt mycket oroliga drömmar. Har även känt mig lite låg.
  • Bebis har rört sig mycket mindre. Han rör sig ofta men har inte haft längre aktivitetsfönster som han brukar ha. Det känns mer som om han bara byter ställning och sedan är han nöjd.
  • Jag har haft värmesvallningar.
  • Jag har för första gången på de senaste månaderna fått sova genom hela nätterna utan att kissa (har möjligtvis varit uppe 2 gånger men normalt sett är jag uppe minst 10ggr på en natt och kissar). Kanske har bebis sjunkit ned mer i bäckenet och skapat lite mer utrymme för kissblåsan?
  • Lös i magen. Och det brukar ju vara ett tecken på att förlossningen närmar sig!
  • Starka sammandragningar som ger riktig mjölksyra i ländryggen och i ljumskarna.

Ni får gärna kommentera om era upplevelser precis innan förlossningen startade. Mest intressant är att veta om det är något annat utöver de vanligaste symptomen ”slempropp, vattenavgång, värkarbete” som ni lade märke till 🙂

Kommentarer

Tankar om platsbristen på BB

Jag fick en request att skriva om mina tankar inför förlossningen nu när det sån extrem platsbrist på BB:n runtom i Sverige. Jag tror att jag har en väldig fördel i att jag inte är orolig över förlossningen överlag. Förlossningen är något som jag ser fram emot väldigt mycket då jag känner fullständig tilltro till min kropp och dess förmåga. Kvinnor har ju fött barn i alla tider  – men visst, det har också varit en väldigt riskfylld process.

Min plan är att inte ta någon smärtlindring. Får se hur jag ställer mig till lustgas när hela kalaset har dragit igång men jag har tänkt att jag ska undvika den också så länge som jag kan. Jag vill vara helt närvarande i sinnet och jag vill ha möjligheten att jobba tillsammans med min kropp vilket smärtlindringar som epidural kan störa. Så jag känner ingen oro inför att jag ej ska hinna få en epidural eller liknande på grund av att det är underbemannat och det tror jag håller mig lugn tillskillnad ifrån någon som är inställd på att få specifik hjälp ifrån sjuksköterskor, BM eller läkare. Vilket är en rätt till hjälp som vi födande kvinnor förtjänar att få och det är hemskt att man kanske inte kan få den hjälpen om man vill eller behöver.

Däremot så är jag väldigt mån om att bebis välmående hålls under uppsikt. Har sett att man får elektroder fästa på sin mage för att registrera bebis hjärtljud och det är något som jag tror kommer prioriteras oavsett platsbrist eller ej. Det är ju ett arbete som går väldigt snabbt så jag kan inte se varför det skulle utebli. Då får jag en chans att hålla koll på bebis själv också om det skulle vara så att personalen inte kan vara hos mig lika ofta som de egentligen ska. Mig behöver de som sagt inte ta hand om utan bebis är allt jag bryr mig om.

När det väl är dags att föda så vill jag såklart ha någon hos mig. Återigen främst för att hålla koll på bebis och se till att jag krystar/sköter mig optimalt för att minimera påfrestningen för honom. Det kan ju även uppstå komplikationer som leder till akut kejsarsnitt – så ja, under själva krystfasen känns det otroligt viktigt att ha någon där som kan kontrollera allting. Jag inte tänka mig att det skulle vara så underbemannat så att absolut ingen kan vara hos mig under denna del av förlossningen. Vet inte om jag bara är lyckligt ovetande men då måste jag säga att det känns skönt att vara det. För jag kan ändå inte göra någonting åt situationen. Då är det bättre att behålla lugnet än att bli stressad och orolig, det tjänar ingen på. Jag väljer att tänka att allt kommer lösa sig bra för givetvis skulle det kännas skönt att ha någon hos mig under alla stunder som det är tänkt att det ska finnas någon till hands. Det är ju svårt att veta nu innan vilka sinnesinställningar jag kommer att besitta. Jag väljer dock nu på förhand att se mig själv som lugn och kontrollerad. För återigen så tjänar ingen på det motsatta.

Generellt så tänker jag att man kan styra så otroligt mycket genom att välja hur man ser sig själv reagera i olika situationer. I slutändan så är det ju faktiskt jag som bestämmer vad jag tillåter mig själv tänka. Och det jag tänker – det blir jag. Vi är vad vi tänker.

Så just nu så är jag en lugn mamma som väntar ivrigt på sin förlossning!

 

Kommentarer

Bebbe ska heta… ?

Det här med namn till en pojke har varit så himla svårt tycker jag. Min namnlista till tjej är milslång medan pojknamnen har haft en tendens att stå på listan i någon dag för att sedan plockas bort.

Det har inte underlättat att jag och Mikael inte har kunnat enats heller. Innan vi visste om det var en pojke eller flicka så hade vi ett namn som faktiskt passar till både en pojke och en flicka. Vi båda tyckte att namnet var supercoolt då det är väldigt unikt (och inte ens ett namn skulle jag påstå) och det låter inte framtvingat som vissa påhittade namn kan göra. Vi kan kalla namnet för ”W” tillsvidare.

(Jag måste bara få slänga in lite söta bilder på bebbes kläder som hänger och väntar på honom 😍)

Ju mer tiden gick ju mer kär blev Mikael i ”W” och han kunde helt plötsligt inte se att vårt barn kunde heta något annat än det här namnet. När han blev så bombsäker på ”W”, då hände det något i mig. Helt plötsligt ville inte jag att vårt barn skulle heta ”W”, för då skulle det ju bli hugget i sten upplevde jag. Jag ville ju vänta tills vårt barn var fött och jag ville gärna ha ett par namn att välja emellan. Ju mer jag försökte få Mikael att komma på fler namn ju mer motstridig till nya namn blev han. Och jag likaså – nu skulle vårt barn verkligen inte heta ”W”!

Både jag och Mikael har väldigt starka viljor och vi kan stånga oss blodiga i att försöka övertala den andra personen 😂 Gudskelov är vi eniga i de flesta saker och vi är inte dumstolta (eller jag kan vara lite dumstolt ibland 🙈 men det talar vi inte högt om). Men när vi båda vill något starkt och dessa viljor inte sammanfaller… Suck haha.

Hur som helst så har den oenighet om namn pågått sedan många veckor tillbaka. Men nu börjar jag lite smått hitta tillbaka till namnet ”W” igen. Utan att avslöja vilket namn det är så tänkte jag ändå beskriva för- och nackdelar med namnet så som jag ser det.

Nackdelar

  • Jag ser främst en tonåring eller vuxen person när jag tänker på det här namnet. Jag gillar nog generellt lite mer gulliga namn för jag vill gulligulla med vår bebbe och hans namn.
  • Ordets direkta betydelse (vad alla kommer att tänka på när de hör namnet för första gången) har jag inte enbart positiva förankringar till. Det har varit lite svårt för mig att acceptera att mitt barn ska heta något som jag inte endast förknippar med något positivt. Det är dock ingen allmän negativ syn på detta ord/namn utan alla kommer att ha sin egen relation till det.
  • Jag började på senare tid tycka att namnet skulle göra sig bättre på en tjej än en kille.

Fördelar

  • Han kommer ha ett himla coolt namn som tonåring och vuxen. Sen finns det säkerligen söta smeknamn jag kan hitta på till ”W”.
  • Jag har ju positiva förankringar till det här namnet också. Det som vi föll för i början är hur ordets betydelse ”hedrar” Mikaels nordliga påbrå och betydelsen känns även ursvensk. Lite vikinga-aktigt namn liksom. Sen är namnet super unikt och det är faktiskt något som jag verkligen gillar. Jag tror inte att ni kommer att ha hört namnet förr. För mig kommer ju även namnet att representera min son så fort han börjar heta det. Jag kommer därför inte att tänka på vad det egentligen betyder. Betydelsen är mer dominant nu men det är ändå viktigt för mig att det finns en positiv förklaring till varför vi valde namnet. Inte bara för att det lät coolt.
  • Namnet skulle vara ascoolt på en tjej. Men det betyder inte att det inte passar på en kille. Det låter lite mer manligt än kvinnligt men jag gillar unisexnamn på tjej.

Bebbe kommer i alla fall att få komma ut först innan han blir döpt för jag måste se vem han är 🙂 Och det är Mikael också enig om så vi får se helt enkelt vilket namn han slutar med. Tur att vi har 3 månader på oss att bestämma oss. Annars får han fortsätta att heta bebbe haha.

Kommentarer

Förvärkar

Idag har jag haft förvärkar som har kommit regelbundet med några minuters mellanrum hela dagen👏🏼 De har inte ökat i styrka utan de har hållit sig på en konstant nivå hela dagen. Har även haft mycket regelbundna förvärkar på nätterna de senaste dagarna. Och det är väl egentligen inget nytt för det brukar jag ha med jämna mellanrum. Men det som är coolt nu är att de är så mycket starkare! Jag får mjölksyra i ländryggen och mjölksyra/trötthet i ljumskarna när de kommer vilket är nytt och det känns som ett steg närmare förlossningen. Det är den känslan som brukar beskrivas på gravidsidor som molande värk eller mensvärk, det är jag helt övertygad om. Ska bli så spännande att se hur natten ter sig 🙂

Jag kan även känna att bebbes huvud trycker mot bäckenbotten och vad jag tror är ”öppningen”. Det ilar, strålar och känns som små vassa knivar om vartannat. Skulle inte beskriva något av det jag känner som smärta utan .jag ser istället allt det här som häftiga framsteg. Snart är det kanske dags!

På tisdag går vi in i vecka 38 (37+0) och då är det fritt fram för honom att komma. Innan dess är det bra om han stannar inne så att man slipper på stämpeln premature för det innebär lite extra kontroller och eventuellt extra tid på BB. Vore skönt att få föda inom det normala fönstret. Men så fort vi passerat tisdag så hoppas jag att han kommer så snart som möjligt 🙂 Jag känner att vi har upplevt allt som går att uppleva med en graviditet nu. Innan så tänkte jag knappt på förlossningen för jag var så upptagen med att iaktta varje litet framsteg som förlossningen gjorde – bebbes första spark, första hickan, första synliga rörelsen på magen osv. Men nu är jag liksom klar med allt det där känner jag och vill få ta nästa steg. Jag vill få träffa min lilla kärlek!

Kommentarer