Dagbok

Winter är min boss <3

Förlåt för ett långt uppehåll men det var ohållbart att skriva blogginläggen på datorn medan min telefon var vattenskadad efter ett dopp i toaletten. Jag kan ofta ha händerna, eller åtminstone en hand fri för att skriva på telefonen plus att då kan jag dessutom sitta tillbakalutad i soffan samtidigt. Datorn kräver en hållning som gör att jag inte kan ha Winter i knäet samtidigt och han är i mitt knä hela tiden.

Jag har faktiskt tänkt på det där, att ha sitt barn i knäet mycket. Många säger att man absolut inte ska låta barnet vänja sig vid att alltid bli buren eller sova i ens famn. Men jag känner så tydligt att jag inte vill ha det på något annat sätt. Det är en så kort tid nu som han kommer vilja vara i min famn så jag känner att jag vill ta vara på varenda sekund. Sen kan det såklart bli lite jobbigt när jag ska äta eller gå på toa för 90% av gångerna jag försöker lägga ifrån mig honom så protesterar han direkt. Så han får sitta i mitt knä i tid och otid och jag har numera blivit proffs på enhandsmanövrering av diverse sysslor. Sen går det generellt 3-4 dagar emellan mina duschar för sån lyx behöver jag ju inte unna mig tycker Winter haha.

Jag älskar att se hur Winter studerar mig. Det är en helt fantastisk känsla. Mammas lilla hjärta <3

Mikael jobbar väldigt mycket just nu då han spelar in Biggest Loser. Han började inspelningarna ca 2 veckor efter att Winter föddes. Utöver inspelningarna så har han en gaming-stream och en gaming-podcast samt sysslor i vårt gemensamma företag (Restless Industries) med våra kosttillskott ”Aldrig Vila Nutrition”, kläder ”Restless, Restless by Em, Restless Mama” och energidrycken ”PXL” som ska nylanseras. Så jag och Winter spenderar mycket egentid tillsammans.

Jag jobbar även med mina klädesmärken Restless by Em och Restless Mama under mina dagar för jag behöver få sysselsätta huvudet lite. Allra helst nu när jag inte tränar något för det hinns inte riktigt med. Och i ärlighetens namn har jag inte orkat heller. Har kanske kommit iväg en handfull gånger till gymmet efter förlossningen men hoppas på att kunna få in bättre rutiner när Biggest Loser inspelningarna är klara. Winter har också börjat sova bättre nu när han sover på magen så jag kommer nog snart känna mig lite mer utvilad. Det är verkligen ingen fara med sömnbristen för att sköta mammajobbet bra men jag är rädd att eventuell träning ska ta energi ifrån mamma-kontot och så får det inte vara känner jag. Då får träningen helt enkelt klämmas in när det finns energi nog åt både träning och att vara mamma.

Lilla Winter har fått ett himla stort navelbråck som har vuxit sig större senaste veckorna. Man gör inget åt navelbråck förrän de är 3-4 år gamla men förhoppningsvis har de gått tillbaka av sig självt innan 2 års ålder.

Kommentarer

Backspegeln ändrar perspektiv

Jag vill börja med och tacka för alla fina berättelser som jag har fått ta del av. Ber om ursäkt för att jag inte har hunnit svara alla men jag läser alltid allting och uppskattar vartenda ord som skrivs till mig ❤️

Natten till igår och natten till idag har varit lite bättre och det räckte för att jag skulle få en vanlig Emelie och hela världen ser annorlunda ut!

Jag älskar mitt liv som mamma. Oavsett trött och livrädd eller pigg och glad. Skulle aldrig ha velat haft det på ett annat sätt och jag älskar min lilla Winter mer än vad ord kan beskriva. Så när kroppen har klivit in i någon form av survival mode vissa dagar och sanktionerat ut den bristande energin under strikt övervakning. Då har jag upplevt att jag inte givit Winter det han förtjänar och det smärtar enormt.

Jag vet att jag har extremt höga krav på mig själv som mamma, så minsta indikation på att jag missköter mig sätter igång en orkan av känslor och tankar. Jag börjar då analysera varje känsla och tanke som uppdagas i kroppen med intentionen att leta efter något som är fel. Letar jag länge nog så hittar jag alltid saker. Ifrån att egentligen bara ha varit trött så misstänker jag nu istället att jag är på väg att falla tillbaka in i en depression. Alla oönskade känslor jag finner blåser jag upp i orealistiska proportioner och förutsätter det värsta – att nu är det kört.

I och med mitt inlägg igår så har jag insett att jag nog är en hypokondriker när det kommer till det mentala tillståndet ”depression”. Rannsakar jag mig själv så finns det alldeles för många tillfällen per månad som jag oroar mig för att falla tillbaka. Ett så starkt ärr gav den tiden mig. Nu när jag kollar tillbaka i backspegeln över de senaste trötta dagarna så kan jag inte känna att det någonsin var så farligt som ”paniken” i min kropp gjorde sken av. Det är som att jag skickade ut mitt tyngsta artilleri och väl framme på slagfältet möttes jag av en liten rädd myra. Känns nästan lite pinsamt idag. Så nu undrar jag även, bortsett ifrån min hypokondri, om jag är definitionen på vad hormonsvängningar gör med en? För att pendla som en galning som girar på en femöring känns ju inte helt normalt. Inte ens normalt för att vara jag.

Jag ska i alla fall se till att få ordentligt med sömn så jag slipper skrämma livet ur mig sådär. För stressen över ”rädslan att falla tillbaka” är inte att leka med. Den gör mig även mer trött och mindre fokuserad på de fina saker moderskapet har att erbjuda trots trötthet.

Winter… mammas lilla prinspojke. Om jag inte orkar känna fjärilar i magen ibland så är jag ändå superkär i dig och jag älskar dig från botten av mitt hjärta <3 

Kommentarer

Huvudet skenar iväg

Att vara en mamma är jättekul men också väldigt läskigt ibland. Jag har en historia av depression och jag tror att den har ärrat mig för livet när det kommer till vissa saker. Jag har vissa tankemönster som jag säkert aldrig kommer att bli av med helt men så länge jag är medveten om dom så påverkar de mig inte långsiktigt negativt. Men skrämma skiten ur mig, det kan dom göra.

Det har varit en ganska lång tid nu då jag sovit väldigt dåligt. Vågar påstå att jag knappt sovit någonting alls vissa nätter. Winter har ont i magen men inte på så sätt att han skriker sig igenom nätterna. Men har är väldigt orolig i kroppen och sparkar och har sig och så fort han får ont i magen vill han ha bröstet. Förmodligen till viss del för att få tröst men jag har även lärt mig att spädbarn inte kan känna skillnad på magont och hunger. Magont och tutta är ingen bra kombo dock. För han kan inte greppa bröstet när han ålar runt som han gör. Resultatet blir därför att jag får kämpa tålmodigt för att lägga honom till rätta till ett bröst som han ändå släpper var 30:e sekund. Så fort han släpper bröstet – då blir han ledsen för att han inte har bröstet i munnen. Ja ni förstår vilken olöslig situation..

Så med väldigt lite sömn i bagaget har jag fått uppleva en ny version av Emelie. En Emelie som har känts väldigt tom inombords och som genomfört alla dagssysslor likt en robot. Det har inte funnits någon ork till att reagera emotionellt på något och det tillståndet skrämmer skiten ur mig. Det triggar direkt tankar likt: Kommer jag känna såhär för evigt nu? Varför är jag inte glad, kär och galen? Är jag en dålig mamma för att jag inte känner fjärilar i magen när jag tittar på Winter? Är jag onormal? Tänk om jag inte klarar av att vara en mamma?

De här tankarna är tankar som jag känner igen ifrån min depression (om vi behåller formen men byter ut innehållet). Jag är rädd för att negativa tillstånd ska hålla i sig för evigt eller för att det ska uppdagas att jag är mycket sämre än alla andra. Och sen har vi den där tröttheten.. Den som leder till en ovilja att göra saker. Den avskyr jag, rent av hatar! För den är djupt förknippad med depression för mig. Den triggar därför en inre stress eller oro hos mig. Jag blir bokstavligen livrädd att jag upplever första symptomen på en depression. Som ni säkert hör så var min depression ett trauma för mig. Det är den absolut värsta tiden i mitt liv (kanske säger sig självt). Jag är därför oerhört nojig över att hamna där igen. Så allt som förknippas med min depression ger mig verkligen en sjuklig stress. Och den här stressen triggar och göder i sin tur alla dessa rädda tankar.

Därför var det väldigt skönt att vakna upp idag efter att ha sovit lite bättre och känna att jag fnissar när jag tittar på Winter för att det enda jag kan tänka på är hur mycket jag älskar honom. Solen skiner och jag är så pepp på allt! Jag fick helt enkelt vakna upp till en dag med positiva känslor och ett kvitto på att sömnbrist är inte att leka med. Men det är trots allt bara det – sömnbrist.

Kommentarer

När och vad kan man träna efter förlossningen...

Idag var jag tillbaka på min kära crossfitbox Unique! Den ligger bara 2-3 minuter med bil ifrån vårt hus och det känns tryggt nu när jag knappt vill lämna hemmet. Mikael var hemma med Winter och jag hade pumpat ut mjölk för första gången ifall att Winter skulle bli hungrig medan jag var borta. Har varit lite tveksam till att mata med nappflaska då jag har varit rädd att Winter ska börja föredra nappflaskan mer än mitt bröst. Jag gissar att familjeliv har skrämt upp mig 😂 Hur som helst så hittade jag ändå inte nappen till flaskan när jag väl pumpat ut mjölk så jag fick lämna hemmet med tilltro till pappa Mikaels vagg- och insomningsteknik.

Boxen Unique – Idag var det ett kropsviktspass planerat och de övningarna är optimala för mig just nu. All form av träning vill jag successivt trappa upp så att jag känner att jag har god kontroll på kroppen och lätt kan notera om något gör ont eller känns fel. Jag undviker helt hopp och studs tills dess att jag känner att bäckenbotten är stark nog. Det rekommenderar jag alla att göra.

Jag hann träna i ca 30 minuter sen behövde jag åka hem till en Winter som vaknat och ville tutta <3

När kan man börja träna? Jag förespråkar att man kan börja träna så fort kroppen känns bra efter förlossningen (om man har haft en okomplicerad graviditet och förlossning). Däremot så tror jag att det är sunt att låta kroppen väckas till liv långsamt och kontrollerat så att man har möjlighet att upptäcka eventuella skillnader/begränsningar i kroppen. Det tar nämligen ca 6 veckor innan man säger att ”allt är återställt” i kroppen efter graviditeten och förlossningen. Däremot så finns det mycket att tjäna på att börja träna så snabbt som möjligt efter förlossningen så länge träningen sköts på rätt sätt. Det är även viktigt att drivkraften bakom träningen är glädje och inte stress eller ångest. Jag anser nämligen att tiden efter förlossningen är en tid där det är extra viktigt att göra saker som bringar positiv energi ❤️ Så man får helt enkelt vara sin egen chef under denna tid.

 

Bäckenbotten – Vill man träna så är det viktigt att tänka på bäckenbottenmuskulaturen. För alla övningar som på något sätt ökar trycket i buken (bl.a. situps, knäböj) ska man ha en anspänning redan innan övningen påbörjas i bäckenbotten. Detta är för att bäckenbotten generellt är väldigt försvagad efter graviditeten och förlossningen. Bäckenbotten aktiveras med knipövningar.

Magträning – Man bör börja med att hitta kontakten i de inre magmusklerna som ansvarar för hållningen. Det är viktigt att stärka dessa samt veta hur man aktiverar dom. Ni hittar ett inlägg om övningar för dessa muskler HÄR. Jag är gravid och hänvisar till gravidträning i det inlägget men samma övningar gäller även för icke-gravida 🙂

Yttre magmuskler – Så länge man har en anspänning i de inre magmusklerna kan man börja träna de yttre raka magmusklerna. Jag rekommenderar dock att man oavsett börjar med träning av de inre magmusklerna för att sedan avancera sin träning över tid. Det man vill undvika när man tränar de raka magmusklerna (6-packet) är att det putar ut som en tuppkam ifrån bröstbenet ned till pubisbenet emellan 6-packet. Där kan man nämligen ha en magmuskeldelning som sitter kvar efter graviditeten och börjar det puta där så betyder det att de inre magmusklerna ej är spända och ”putet” i sig töjer den redan uttöjda bindväven ”Linea Alba”. Vi vill nämligen att denna bindväv ska dra ihop sig för att minska på delningen i de raka magmusklerna. Börja därför med övningar likt de jag länkade till här ovan för att sedan dagar/veckor/månader senare avancera dina övningar. Jag kan inte ge en tidsram för när det går att avancera sin träning för det är så otroligt individuellt. Man får helt enkelt lyssna på sin kropp och undvika allt som gör ont eller känns konstigt.

Sammanfattning – Trappa upp all träning kontrollerat. Börja på en nivå som känns väldigt trygg för dig för att sedan över tid lägga till tyngre vikter/högre intensitet/fler repetitioner/längre duration osv.

Kommentarer

Nära <3

Jag är så fruktansvärt hungrig hela tiden! Måste vara att mjölkproduktionen har kommit igång och att kroppen håller på att läka för fullt efter förlossningen. Jag är van vid att vara en hungrig person men nu är det något extremt haha.

Sömn

Jag tror att jag är väldigt bortskämd med Winter. Jag har ingen aning om hur det ”ska” vara med ett litet spädbarn så hur Winter är, är det enda jag känner till. Satt däremot och pratade med en nybliven mamma som jag har varit gravid samtidigt som (hon låg två dagar för mig med sitt BF och födde två dagar innan oss så vi har verkligen följts åt hela vägen) och hennes lilla dotter är gärna vaken på kvällen och natten och sover på dagen.

Winter är vaken i någon timme på dagen och sen är han vaken sent på kvällen runt 22 men under själva nattimmarna så sover han som en prins <3 Han vill däremot äta hela tiden och jag vill inte begränsa hur mycket han får äta utan låter hans instinkter styra då jag tänker att de finns där av en anledning. Så han sover tätt intill min sida hela natten och gärna med min tutte i munnen hela tiden haha. Jag lyfter upp honom och byter sida lite då och då så att min kropp inte domnar bort helt och hållet. Jag blir ju ganska låst i en och samma ställning för att kunna sidamma honom medan han ligger i sängen. Men att se det där lilla nöjda ansiktet och de små klösande händerna på mitt bröst likt en katt som kurrar, det gör det värt tusen gånger om.

Det är så läckert hur jag lyckas sova med ett vakande öga öppet hela tiden. Det känns som om jag aldrig sover men timmarna under natten rullar på snabbt ändå. Så det är såklart att jag sover. Men det är ett ständigt vakande över att han inte rullar in för tätt emot mig så att han får svårt att andas eller att han rullar över på magen som inte är en önskvärd ställning för en nyfödd. Försöker lägga honom på rygg så fort han har somnat ifrån tutten och det fungerar så länge jag ligger när nog så att hans bredsida nuddar min. Då kan han sova så hur länge som helst <3

Närhet 

Jag tycker att det är otroligt viktigt med närhet. Jag tror inte att man kan skämma bort sitt barn med närhet så jag tänker att så länge jag orkar kommer jag att ha honom hos mig så mycket det går. Det innebär toalettsbesök, matlagning, att äta frukost, lunch och middag med Winter i famnen. Men det känns inte som någon uppoffring för mig för det är så jag vill ha det. Sen när han blir större och mer otymplig att bära, ja då får vi lösa nya strategier då. Här och nu fungerar detta utmärkt 🙂

Hud mot hud är viktigt <3 Ps. mamma behövde svara lite snabbt på ett mail annars ligger vi inte såhär nära datorn.

Även Buddha gillar att ge närhet <3

Kommentarer

”W”

Mikael streamar varje fredag på en gamingkanal som heter TWITCH. Han är mer av en gamer än en träningsmänniska i själen haha. Jag och bebbe tittade in där lite snabbt igår då han började streamen med att ta emot lite frågor om förlossningen, att ha blivit pappa osv. Jag lade upp en bild på MyStory att jag skulle titta in där och svara på lite frågor men hann inte stanna länge då bebbe blev hungrig.

Mina bröst sa PANG i natt och blev typ dubbelt så stora och stenhårda 😳 Aj aj..

Jag tänkte därför att jag skulle svara på några frågor här som jag inte riktigt hann ge ett bra svar på:

____________________________

Hur var dina tankar under förlossningen och hur förberedde du dig för att minimera rädsla inför förlossningen? 

Innan förlossningen så hade jag lite strategier för att förbereda mig inför den stora dagen:

  • Mitt mentala förlossningsrum – Jag visualiserade mig själv i förlossningsrummet på BB. Jag ville att det rummet skulle kännas så bekant som möjligt när jag sen är där för att föda.
  • Kontroll – Jag tror att vi alla kräver en viss nivå av känsla av kontroll. Vissa mer eller mindre än andra. Kontroll har en förmåga att skapa trygghet för att man kan förutspå vad som kommer näst. Det kan därför vara klokt att förbereda sig på att inte ha kontroll. Att låta kroppen göra det den är skapt för och känna sig trygg i det. För när väl förlossningen drar igång så kan det mycket väl bli annorlunda än vad du har tänkt dig. Och jag tror att det värsta man kan göra under förlossningen är att få panik över att man inte kan styra saker och ting. Ett lugnt sinne är det viktigaste du kan packa i din förlossningsväska enligt mig <3
  • En unge i minuten – Perfekt serie om förlossning som man kan hitta några avsnitt av på Youtube. Man får vara med ett par familjer under hela deras förlossning. Där kan man lära sig hur olika förlossningar ter sig, vad de födande mammorna tänker, hur papporna reagerar och mycket mycket mer. Det kan säkert väcka många frågor och funderingar om sin egen förlossning och hur man vill ha det. Jag älskade denna serie!
  • Ta del av andras förlossningsberättelser – Jag gillade att känslan av att inte vara ensam om att föda barn. Det fanns en enorm trygghet i det faktum att majoriteten av alla kvinnor genom alla tider har fött ett eller flera barn. Klarade dom av det så gör jag det!
  • Tydlig målbild – Jag ska få träffa mitt barn! Nio långa månader av väntan och förlossningen innebär att priset är runt hörnet.
  • Allt är precis som det ska – Kroppen vet precis vad den gör. Smärtan innebär inte att något är fel eller att vi håller på att dö. Jag ser på livet som en ständig balansvåg där jämvikt alltid eftersträvas. För att sätta en krabat till världen som ska ge så ofantligt mycket kärlek redan vid första ögonkastet så måste vi ge något tillbaka. Det är helt enkelt det pris vi behöver betala för att ge liv åt vår lilla skapelse <3

_____________________________________

Under förlossningen så fanns det inte så mycket konkreta tankar utan det handla mer om vart jag skulle rikta min uppmärksamhet:

  • Positiv uppmärksamhet – Bebis är snart här. Det här klarar jag. Fokus i NUET = bara en värk existerar åt gången. Och en värk klarar jag mig alltid att ta mig igenom. Andas och håll sinnet lugnt. Låt inte oro eller panik eskalera.

______________________________________

Vad väger bebbe och hur lång var han? 

Bebbe är född 39+0 vilket är 6 dagar före BF. Han var 48cm lång och vägde 3090g.

Vad ska bebbe heta? 

Jag har ju hintat lite om att vi haft ett namn på ”W” sedan start men att vi behövde få se honom först för att känna om namnet var rätt för oss eller inte. Igår så fattade vi beslutet att köra på det namnet.

Trumvirvel……….

…och namnet som vi har valt är Winter Hollsten! Vi har inte bestämt mellannamn ännu men jag vill definitivt att han ska ha ett. Så jag får återkomma med den sen 🙂 Winter är för oss ett riktigt nordiskt vikinganamn som sitter fint ihop med Mikaels nordliga påbrå men även hela Sverige som ett land i norden. Vi älskar det faktum att namnet är väldigt unikt men trots det så känns det inte ”påhittat” och framtvingat. Utan det känns naturligt att Winter fungerar som ett namn <3

Så välkommen kära lilla Winter Hollsten till vår familj <3

Kommentarer

Min förlossningsberättelse

Vilka dagar dagar det har varit! Wow <3 Det har varit både glädje och extrem oro. Ni får läsa nedan för att förstå varför. Jag behöver få skriva av mig hela dagen så att jag har allting i skrift för min egen del. Ni som vill får såklart ta del av min och Mikaels häftigaste dag <3

Hela händelseförloppet utspelar sig under en och samma dag ❤️ 8 Augusti 2017 ❤️

Vattenavgång ? 

Mitt vatten började sippra kl 10:40. Först kom det typ en matskeds mängd och jag har aldrig kissat på mig förut men gud vad jag stod och spekulera länge huruvida jag precis hade gjort det eller ej. Vågade verkligen inte hoppas på att mitt vatten hade gått med risk för att bli besviken sen.

Jag hoppade omkring i 10 min för att känna om det kom något mer och nog tusan tyckte jag att jag läckte lite vid varje studs. Jag ringde SÖS med en känsla av att jag ljög eller hittade på när jag berättade att jag misstänkte att mitt vatten gått. De bad mig ringa till MVC på SÖS och be om en undersökning för har vattnet gått så blir man igångsatt inom 2 dygn om inte värkarna kommer igång av sig självt. MVC bad mig lägga en binda i trosan och ringa tillbaka om 1h för att rapportera hur mycket som läckt. En timme senare har jag samplat på mig nog mycket för att jag ska känna att det inte känns tvivelaktigt att det är fostervatten men inte nog mycket för att göra MVC säker. Jag fick en tid kl 15.30 på MVC som ligger dörr i dörr med förlossningen på SÖS.

Kl 14.30 är jag övertygad bortom alla gränser att det är fostervatten. Min binda har jag fått byta två gånger för den har blivit så tung att den har släppt igen fostervatten på hela trosorna och byxorna. Och då är detta förlossningsbindor vi talar om och inte vanligt små tramsbindor. Jag har även 3-4 värkar på 10 min. De kommer med knappa 2 minuters mellanrum och sitter i 1,5-2 minuter. Vissa värkar har inget mellanrum mellan sig utan så fort piken har gått över i värken så börjar nästa. Dessa värkar sitter i ca 3 minuter. Såhär har mina förvärkar tett sig under hela min graviditet. Värkarna är hanterbara i detta skede.

Jag ringer förlossningen och meddelar att jag vet att det är fostervatten som har gått och undrar om jag ska åka direkt till förlossningen istället för besöket på MVC men jag blir hänvisad till MVC för de tycker att jag ska göra en kontroll ändå då jag upplever mina värkar som hanterbara. Jag tänker att det låter bra för jag vill kolla hur öppen jag är för att veta om förlossningen verkar vara på G eller om min vattenavgång har skett trots att jag inte har gjort någon progress i öppningsarbetet (var öppen 1,5cm dagen innan med 0,5cm tapp kvar).

På väg till SÖS

Sitter i bilen på väg till MVC och mina värkar är ofta 3 min långa och kommer med 30 sekunder – 1,5 minuts mellanrum. Värkarna är fortfarande hanterbara. Jag märker dock att de börjar komma väldigt frekvent och att längden på värkarna börjar kortas av och allt fler värkar kommer utan pauser emellan. Vissa värkar är dessutom bara jättelånga där piken av värken är förlängd.

Väntar på att bli inkallad till BM

Mamma mötte mig och Mikael på SÖS för hon var övertygad om att jag skulle komma igång med värkarbetet snart och eftersom mamma var inbjuden till min förlossning på ville hon vara på plats i tid!

När vi kommer till MVC på SÖS så måste jag tydligen kunna bevisa att mitt vatten har gått. Det tyckte jag var lite märkligt. Vet inte om det är standard men inget jag hört om förr. Jag behövde därför sätta på mig en ny binda och gå omkring i deras korridor för att fylla en binda med nog mycket vatten åt dem så att de blev övertygade om att det var fostervatten. Jag beskrev att jag förmodligen läckt allt redan så även om det återbildas så tror jag inte att det går snabbt nog för att jag ska kunna producera samt läcka en tillfredställande dos.

 

Har jag inbillat mig? 

Jag hoppade runt i korridoren som en tok och kände direkt hur jag blev rädd för att jag misstolkat alltihop. Kanske har inte mitt fostervatten gått utan var det bara en riktigt riklig flytning samt att jag kissade på mig för att bebbe hamnat mer mot kissblåsan?

Kom igen sista skvättarna, ut med er! Bild tagen ifrån Mikaels MyStory

Jag får göra en gynundersökning efter att jag ej kunnat ge en stor nog mängd vatten i bindan och BM konstaterar att min hinna fortfarande är kvar. Nu blir jag rädd och generad. Har jag hittat på allting i min iver till att vilja föda? Efter att ha avslutat mitt CTG test (mäter mina värkar och bebis hjärtljud) hos barnmorskan blir vidareskickad till en läkare. Mina värkar mätte 1-1,5 min mellanrum mellan värkarna och var 1,5-2,5 min långa. Jag uppfyller därför två krav av de tre kraven för att få stanna på förlossningen:

  • 3-4 värkar på 10 min CHECK!
  • vattengång (CHECK?)
  • öppen minst 3cm VET EJ ÄN

Jag kommer till läkaren och hon gör ett ultraljud på mig och ser att jag inte har något fostervatten kvar. Jippie! Nu kan jag släppa den ångesten. Däremot är min fosterhinna kvar så det har förmodligen blivit pyspunka någonstans. Därav läckage och inte fullständig dusch av fostervatten. Jag är  även öppen 2,5cm och har helt utplånad tapp. Nu ges jag instruktionen att ringa förlossningen imorgon kl 11 om inte mina värkar har kommit igång. Jag får då en igångsättningstid (måste få en tid inom 24h om de har gjort en gynundersökning för då riskerar det att komma in bakterier). Läkaren tycker nämligen inte att jag ska vara kvar om mina värkar inte är mer smärtsamma än att jag kan prata igenom dom. Däremot så vill hon ta ett nytt CTG test för förra testet saknade en liten bit av bebbes hjärtljud då BM gjorde testet på mig samtidigt som jag blev gynundersökt så förmodligen har mätaren tappat kontakten under några sekunder när jag rört på mig.

Här ligger jag med ett till CTG test in the making. Lite förvånad över att vi blir hemskickade efter detta..

Yes, värkarna börjar äntligen trappas upp! Får vi kanske stanna då?

__________________________________

Rädd för att bli igångsatt pga tidigare missfall/MA

Jag ville verkligen inte bli igångsatt. Jag tog nämligen abortpiller innan jag blev gravid med bebbe för jag fick ett MA (fostret hade dött men kroppen hade inte stött ut det) för att påskynda utstötningsprocessen. Ville inte vänta på att min kropp insåg att fostret var dött. Hur som helst så fick jag såna sjuka värkar av dessa abortpiller. Var förberedd på mensvärk men jag fick extrema värkar (som jag idag efter att ha genomgått en förlossning kan säga var näsan i klass med förlossningsvärkar) som inte kom med någon paus emellan. De satt i 3h i sträck och där värken började om så fort piken avtog. Abortpiller innehåller samma substans som de medel man får vid igångsättning. Jag var därför rädd för att jag skulle få samma typ av värkar då jag tog för givet att det var abortpillerna som gav mig den typen av värkar. 

__________________________________

Akutrusch till förlossningen pga mina ovanliga värkar och vad de gör med bebbe

Nu registrerar CTG testet att mina värkar är väldigt långa och kommer väldigt ofta samt ibland helt utan paus. En ny BM kommer in i salen och säger att hon måste kolla till bebis hjärtljud för han verkar inte må så bra. Hon ber mig att lägga mig på sidan istället. Bebis hjärtljud fortsätter att låta svaga och mina värkar fortsätter att komma långa och med korta intervaller.

Nu måste jag ställa mig upp snabbt för vi måste försöka få bebis hjärtljud att bli bättre. När jag stället mig upp säger det pang i livmodermunnen. Där sprack fostervattensäcken! Och som på ett brev på posten sätter extremt starka värkar igång. Men nu kommer de i tripletter. Dvs 3 värkar på rad utan paus. Sitter i runt 4,5 minut totalt och kommer med en knapp minuts vila. Bebis hjärtljud försämras extremt då han verkar bli klämd av mina starka värkar under lång tid med nästintill ingen tid emellan för att återhämta sig. BM larmar och in kommer 5 stycken personalklädda personer och det enda jag hör är att jag snabbt måste skickas upp till förlossningen och att bebbe inte mår bra. Jag känner hur jag bryter ut i gråt och panik.

Följande scen är som tagen ur ett Grey’s Anatomy avsnitt. Personalen springer med mig genom korridorerna och skriker åt folk att förbereda ett rum åt mig och kalla dit läkare. Jag skjutsas in på ett stort förlossningsrum och kopplas upp till en ny CTG maskin och in kommer en läkare. Hon konstaterar att bebbes hjärtljud ser jättefina ut emellan min värkar och just nu har mina värkar lugnat ned sig till singlar. De kommer fortfarande tätt, med ca 1,5 min mellanrum, med det är ok för bebis skull. Kl är nu 18.00 och vi kan officiellt säga att min förlossning har startat.

Stormvärkar 

Tydligen så har jag något som heter stormvärkar. De kommer med största sannolikhet för att man har en extremt aktiv livmoder. Det resulterar i en väldigt stark livmoder så när den väl sätter igång och jobbar så är det ord och inga visor. Däremot så är det inte det bästa bästa, eller mamman för den delen för det blir outhärdligt, men normalt sett så brukar dessa värkar tona ned sig ju längre tiden går. Förmodligen för att livmodern blir trött efter ett tag och inte orkar hålla uppe det extrema tempot. Så min BM som ska vara med mig under förlossningen ber mig att ta ett bad för att försöka få bort mina dubbelvärkar och trippelvärkar som nu har kommit tillbaka. För vi måste helt enkelt bli av med dom.

Eskalering

I några minuter känns badet jätteskönt att jag får för mig att det hjälper. Men snart så börjar värkarna eskalera. Personalen kommer insprängdes igen och säger åt mig att jag måste upp ur badet för vi måste kolla till bebbes hjärtljud igen (jag hade ingen mätare på mig i badet för att den fungerade inte där trots att den var vattentät så fick lova att bada utan). Jag kommer upp ur badet och personalen inser då att det saknas en massa rekvisita till CTG maskin i vårt rum så jag får lägga mig ned och vänta på att de ska leta rätt på det som behövs. Under denna tid fortsätter mina värkar att eskalera. Min BM kommer in i rummet och ber mig att ta en epidural för jag kommer inte orka att ta mig igenom en förlossning på det här sättet. Det verkar nämligen som att mina värkar inte avtar och så ska det inte vara. Men jag ville föda naturligt så jag svarar inte. Är helt uppslukad av min smärta så har inte ork att ge ett svar. Tänker att hon fattar vinken. Jag ska kämpa mig igenom det här!

En högre växel

Det dröjer ganska länge för personalen att hitta allt som behövdes till CTG och innan de har hunnit komma tillbaka och när jag inte trodde att det kunde bli värre med värkarna så får jag en värkkedja på 8. Jag inser nu att det är inte var abortpillerna vid mitt missfall som gjorde att jag fick oavbrutna värkar – min kropp fungerar så och jag styrs nu mot det slutresultatet.

Jag är nu dryga 1h in i värkarbetet och jag har förmodligen öppnat mig 8 cm redan. Jag gjorde en mätning en halvtimme tidigare och då var jag öppen 7cm men senaste halvtimmen har värkarna eskalerat extremt. Nu kommer barnmorskan insprängdes igen (ett himla spring i salen) och säger ”jag kan inte tvinga dig att ta en epidural men vi måste lugna ned de här värkarna”. Jag inser att bebis inte mådde bra redan vid trippelvärkar och kan bara gissa hur stressad han är nu. Jag hade en regel inför förlossningen och det var att fatta alla beslut utifrån bebis bästa – och nu är det att ta en epiduralbedövning.

Lugn och ro

19.35 får jag min bedövning och herregud och det var skönt. Jag inser att jag är helt färdig. Det ser ut som att jag har tvättat håret för att jag är så svettig. Och tack och lov för den bästa presenten – Bebbe mår prima! <3

Mamma är glad att jag mår bättre <3

10 cm öppen 

Mina värkar avstannade rejält när jag tog epiduralen så jag var rädd att det skulle ta en evighet att öppna sig resten. Det rekommenderades att man har 3-4 värkar på 10 minuter och jag hade kanske 2 och inte så långa. Men redan 21.20 det vill säga knappa 2h efter jag fick epiduralen så var jag helt öppen. Så jag hann nog jobba på några centimeter till under mina supervärkar som vi inte hann registrera innan jag fick min epidural.

4cm ned

Nu ska bebis vandra nedåt!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Mikael berättar hur många det är som skickar lyckönskningar <3 Tack till er!

Kom igen nu bebbe. Vandra nedåt!

kl 22.36 har bebbe trillat ned de 4cm han behövde för att jag ska kunna börja krysta. Tyvärr har epiduralen dödat min krystvärkar och det var av denna anledning till stor del jag ej ville ta EDA. Jag ville vara i synk med min kropp. Så nu får jag ingen som helst hjälp av min kropp att trycka ut bebbe utan jag måste få ut honom på egen maskin.

Mikael tycker jag är så snygg i min landstinget rock så han föreslår att vi snor med oss den hem

Smärtan i krystfasen var en walk in the park i jämförelse med föregående timmar av värkar 🙏🏼

 

Det här arbetet var det tyngsta arbetet jag gjort. Jag var tvungen att hålla andan för att få buktryck och kunna trycka på ordentligt. Varje krystning ska vara så länge som möjligt och vara minst tre stycken efter varandra så tätt som möjligt. Så efter att ha tagit i för kung och fosterland i en minut under andhållning med endast ett nytt andetag för att göra om det 2 gånger till… Ja då var jag snurrig i kolan minst sagt och det kändes som jag knäckt vartenda revben i bröstkorgen.

DOB 23.35

59 minuter senare är han ute! 23.35 föddes vår lilla ängel! 5,5 timme tog hela kalaset och det är jag jättenöjd med. Bebis mådde jättebra när han kom ut och jag kunde inte vara lyckligare! Nu när allt är över så är allt perfekt. Vill inte ändra på något för här står vi. En lycklig och välmående familj. Bara kärlek <3

Nu är han här!

Stolt pappa <3

Mycket hår som pappa sin

Välkommen till världen du mest underbara <3

…går inte att beskriva <3

<3

Kommentarer

Förlängd latensfas

Jag förstår att många av er tror att vi sitter med vår lilla kärlek i famnen nu bara för att det har varit radiotystnad i 2 dagar. Tyvärr är inte så fallet utan jag har bara inte vetat vad jag ska skriva eller med vad jag ska uppdatera. Jag är så vilsen och förvirrad. Från att ha haft hur många falska startskott som helst med alla mina regelbundna förvärkar under fler veckors tid så ter sig min latensfas precis likadant. Jag börjar tvivla på att faserna har en tydlig distinktion emellan dom utan tycker att det känns tydligt att människan har försökt att stoppa in förlossningsförloppet i ett ramverk med olika generaliserande kategorier.

Latensfas innebär att tappen påverkas och man börjar öppna sig. Detta ska inte förvärkar göra. Jag hade ju då dock börjat öppna mig för väldigt länge sedan så i mitt fall så har jag antingen varit i latensfas i flera veckor eller så har mina förvärkar påverkat min tapp och börjat öppna mig. Oavsett så följer jag inte mallen.

Lite recap på senaste dagarna:

Natten mellan fredag och lördag nu i helgen så vaknade jag av extremt kraftiga värkar likt ingenting jag upplevt förr. De väckte mig och det hade absolut inte gått att somna om. Dessa satt i mellan 1 minut till knappa 2 minuter med 3-10 minuters mellanrum i 3h. Dagen som föranledde denna natt bestod av kraftiga värkar (smärtsamma men inga problem att hantera dom) var 10:e minut från dess att jag vaknade till dess att jag gick och lade mig.

För mig var det här är tydligt tecken på att ”nu kommer jag att föda inom de närmsta 24h!”. Men istället så klingade värkarna av kl 06.00 och började komma mer sällan. Dygnet därpå, lördag dag och natt, kom värkarna väldigt sporadiskt med undantag av två fönster av regelbundna värkar men även där klingade värkar av efter några timmar. Och de var inte alls lika kraftiga som de hade varit på natten.

Igår, söndag, började dagen med fina regelbundna värkar var 10:e minut för att sedan komma tätare på kvällen (ca var 6:e minut). Värkarna ilade extremt mycket denna dag och jag kunde verkligen känna hur det stretchade i livmodermunnen. Optimistisk gick jag och lade mig och tänkte ”Snälla, snälla låt det få dra igång i natt. Jag orkar inte fler falsklarm…”. Men samma stund som jag slöt ögonen avtog värkarna igen.

________________________________

Nu är jag helt slut mentalt känns det som för varje gång jag får en indikation på att det är igång så börjar en mental förberedelse, vare sig jag vill det eller inte, på att jag ska föda. Däribland så går jag igenom förlossningsförloppet och mitt pepptalk till mig själv och sen så klart medföljer en enorm längtan efter att få träffa bebbe. Så när mattan rycks under mina fötter så är det både en stor adrenalindos som försvinner och lämnar mig tömd på energi och än en gång tas bebbe längre bort ifrån mig.

Jag tror att det jobbiga också har varit att läsa om hur det ”ska vara” enligt barnmorskors och läkares utsagor. Dvs att latensfasen SKA vara helt sammanhängande utan avbrott och den ska normalt sett pågå 8-20h. Det gör att jag känner mig annorlunda och därför känner en misstro till min kropp. Mitt lugn ligger ju annars i min tillit till att kroppen vet vad den gör. Jag måste därför från och med nu fatta ett aktivt och medvetet beslut att känna tilltro till min kropp då ingen kropp är den andres lik <3

Besök på SÖS idag:

Var på SÖS idag igen för tätt göra en till undersökning och nu är i alla fall min tapp helt utplånad eller max 0,5cm kvar av den. Så sedan i torsdags då jag hade min andra undersökning har tappen minskat med 1-1,5cm. Så förhoppningsvis leder varje liten värk nu framöver till att jag börjar öppna mig mer (är fortfarande bara öppen 1,5cm).

Det kan alltså gå väldigt snabbt beroende på hur mina värkar ter sig. Nu får helt enkelt all min tid och energi gå åt till att försöka göra det bästa av situationen. Några dagar hit och dit kommer ju aldrig att spela någon roll i slutändan när vi har bebbe i vår famn. Jag är generellt en väldigt positiv person men ibland kan det kännas skönt att tillåta sig själv att känna sig liten uppgiven. Men nu får det ändå vara nog! Upp med hakan och blicka framåt <3

Kommentarer

Nu är det dags för förlossning!

Vi befinner oss i vecka 38+4 idag.

Här nedan följer en tidsaxel över allt som har hänt de senaste dagarna. Har inte velat jinxa något och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så ville jag inte fokusera allt för mycket på förlossningen utan mer låta allt ha sin gång utan ständig analys.

Torsdag 03/08 kl 09.00 – Jag släpper världens största slempropp! 6 x 2 centimeter stor ungefär, helt genomskinlig och konsistensen av en manet. Jag ringer SÖS och får en tid bokad för undersökning kl 14.15. (Läs inlägg om mitt besök på SÖS här)

Torsdag 03/08 kl 16.00 – Jag började få kraftig och ihållande mensvärk. Mina förvärkar fortsatte som normalt under dagen vilket är ca 5-7 förvärkar per timme. De känns som en kramp/sammandragning i livmodern och med tillhörande mensvärk men nu hade jag ju konstant mensvärk istället. Även emellan förvärkarna.

Natten mellan Torsdag 03/08 och Fredag 04/08 – Mensvärken är konstant hela natten. Dock endast några få förvärkar vilket är ovanligt. Kl 03.30 upptäcker jag att jag har släppt en stor slempropp som är helt illröd. Jag har alltså haft en teckenblödning (en liten blödning som kan uppstå när livmodermunnen vidgar sig).

Fredag 04/08 kl 09.00 – När jag vaknar börjar mina förvärkar direkt. Denna gång kommer mensvärken tillsammans med förvärken och nu mycket starkare än vad den har känts förut. De kommer med ca 10-15 minuters mellanrum.

12.00 – En till illröd slempropp släpper. Vid det här laget är jag så förvånad att det finns mer slempropp att släppa.

17.00 – Nu börjar mensvärken tillta väldigt kraftigt i och med mina värkar. Jag känner knappt sammandragningen i livmodern längre utan nu tar mensvärken allt fokus. Värkarna har hållit ungefär samma intervall hela dagen. De kommer med 5-15 minuters mellanrum. Det har även fortsatt att släppa små bitar slempropp hela dagen.

21.30 – Värkarna avtar. De kommer med ca 20 minuters mellanrum men nu bara med molande mensvärk.

22.30 – Värkarna kommer tillbaka! Går och lägger mig för att lugna kroppen och på så sätt driva på värkarna.

23.00 – Nu är det inga tvivel att det jag känner är riktiga värkar. Varför jag kan säga så är för att sammandragningen i livmodern har varit den mest framträdande känslan vid min förvärkar. Mensvärken har kommit sekundärt. Nu kan jag inte ens känna sammandragningen i livmodern för att smärtan i livmodermunnen (som är just mensvärk) är så start och påtaglig att allt annat drunknar. Värkarna kommer med 10 minuters mellanrum. Jag lyckas ändå somna.

03.00 – 06.00 – Vaknar av kraftiga smärtor. Det går att hantera värkarna men nu gör de verkligen ont. Jag klockar värkarna under denna tid och de kommer med 3-10 minuters mellanrum och sitter i 30-110 sekunder. Vid 06.00 börjar de komma var 20:e minut och jag somnar.

Idag, Lördag 05/08 – Värkarna avtog när jag vaknade och de har varit väldigt blyga hela förmiddagen. Jag tycker mig känna att de är på väg tillbaka nu men de kommer med 20-30 minuters intervall. Styrkan i värkarna har börjat öka efter att ha varit väldigt svaga på tidigare. Tyvärr är det vanligt att värkarna avtar såhär under latensfasen. Men jag tror ändå att jag kommer att föda inom ett dygn så det är ingen jättelång tid kvar <3

Jag vill inte ta någon sovdos eller något smärtstillande så jag hoppas att värkarna kommer igång innan natten så jag slipper spendera en natt till vaken. Inte bästa uppladdningen innan en förlossning. Min plan är även att inte ta några smärtstillande medel under själva förlossningen heller, så jag måste vara ordentligt utvilad för att kunna hantera smärtorna.

Jag är i alla fall överlycklig att förlossningen nu är igång på riktigt! Får se om jag kör lite updates på ”my story” på instagram eller hur jag gör. Drar det ut på tiden jättemycket så hinner vi höras igen såklart. Men jag hoppas verkligen inte det 🙈

Wish me luck!

Kommentarer

Undersökning på SÖS

Ingen förändring alls sedan igår. Känns trist men å andra sidan har jag bestämt mig för att inte lägga mer energi på att spekulera i detta nu. Jag tycker om att jobba med målbilder och ha en tidsram att arbete utifrån så jag har verkligen försökt att klämma in den här förlossningen i något som jag kan ta på men jag måste inse att det inte kommer att hända.

Jag är en väldigt analytisk person och älskar att söka svar på frågor om allt möjligt. Jag gillar att veta varför saker ter sig på ett visst sätt. Bottnar säkert i ett kontrollbehov haha. Ibland är det gynnsamt för mig men jag måste också inse när det gör mer skada än nytta. Nu gör jag bäst i att bara luta mig tillbaka och försöka njuta av sista tiden <3

Det som känns hoppfullt i alla fall är att läkaren sa att har man så mycket värkar som jag har och har haft under hela graviditeten. Då går man sällan över tiden 🙏🏼 Så hon trodde ändå att jag kommer föda inom de närmsta 11 dagarna och det känns inte fy skam 🙂

Hon passade på att göra en hinnsvepning så får se om det hjälper något. Hon sa att hon kom åt väldigt bra för jag var inte alls öm där. Har ni som gjort hinnsvepning upplevt att det gör ont?

Kommentarer

Stark bäckenbotten = Lång latensfas?

Det har dykt upp många frågor i mitt huvudet sedan jag fick veta att jag öppnat mig. Befinner jag mig verkligen i latensfasen med tanke på att värkar av samma karaktär som jag har nu har pågått i 2 veckor från och med idag. Jag har ju innan dess har regelbundna värkar till och från ifrån vecka 31. Så vad tusen gäller egentligen?

Efter att jag skrev min teori om att en stark bäckenbotten kan förlänga latensfasen så har många barnmorskor skrivit till mig. Tydligen så stämmer det enligt deras erfarenhet. Tydligen så har framförallt ryttare ofta problem med en extremt lång latensfas. Bäckenbottenmuskulaturen stretar helt enkelt emot när latensvärkarna drar igång vilket förlänger förloppet. Om man är duktig på att kontrollera sin bäckenbottenmuskulatur så kommer detta inte vara ett hinder sedan när den aktiva fasen drar igång. För då är värkarna så starka att de tränger igenom den tighta och starka muskulaturen. Men om du däremot spänner bäckenbottenmuskulaturen, då kan du såklart förlänga förloppet genom att trycka tillbaka bebis in i livmodern. Generellt har vältränade kvinnor en kortare aktiv fas och en kortare krystfas så kan man använda bålen till sin fördel så är det endast latensfasen som blir utdragen.

Jag har tränat gymnastik i 13 år och gymnastik är all about bäckenbottenmuskulatur och bålstabilitet. Så jag har förmodligen, likt en ryttare, en väldigt stark bäckenbotten. Hurra för 99% av tiden i livet men bu för latensfastiden…

Idag så ringde jag SÖS för jag känner att jag måste få göra en till undersökning för att försöka få en hastighet på hur snabbt jag öppnar mig. Även om mina värkar inte gör ont så får de mig att totalt fastna i inre banor och i tankar likt ”Är det på G nu? Känns den här värken starkare än igår? Kommer de lite oftare nu? Går vattnet lite nu för nog tusan rann det till där?” osv. Jag är mer eller mindre oförmögen att fokusera på något annat. Har dessutom sedan flera månader tillbaka varit uppe mellan 10-15 gånger per natt för att kissa för varje värk gör mig kissnödig. Trots det känner jag mig faktiskt inte så trött men det sliter på mig mentalt. Att stå i startblocken och hela tiden inbilla sig att man hör startskottet.

Hur som helst så undanhöll jag det faktum att jag gjorde en undersökning hos min BM igår och att jag fick konstaterat att jag hade en utplånad tapp och var öppen 1,5cm. Jag var rädd att jag inte skulle få göra en till undersökning utan att de bara skulle erbjuda mig tabletter för att sova eller smärtlindring. Och det vill jag inte ha. BM som jag pratade med över telefonen sa med stor övertygelse att det nog bara är förvärkar jag har för om jag var i latensfasen så skulle den inte ha pågått såhär länge (den pågår normalt sett i 8-20h) utan värkarna borde ha eskalerat och blivit starkare samt kommit oftare och tillslut tippat över i den aktiva fasen.

Jag sa att jag läst precis allt det där om hur latensfasen ”brukar gå till” men jag sa att jag inte tyckte att dessa värkar bara var förvärkar för de sitter i mer eller mindre 24h om dygnet, kommer väldigt ofta regelbundet, kommer med mensvärk i nedre magen och i ländryggen, sitter i minst 60 sekunder och de går inte över om jag vilar eller byter ställning. Så därför frågade jag: ”Kan förvärkar påverka tappen eller göra så att du öppnar dig?”. Varpå BM svarar: ”Nej, förvärkar påverkar varken tappen eller gör så att du öppnar dig. Allra helst inte för en förstföderska”. Jag bad om ett förtydligande för att vara helt säker: ”Så om jag är öppen nu när jag kommer in på undersökningen och min tapp är påverkad, då kan vi konstatera att jag är i latensfasen?”. ”JA” svarade BM.

Så nu känner jag mig helt trygg i att jag i alla fall är i latensfasen. Jag har ingen aning om hur länge till jag behöver vara här eftersom jag redan uppenbarligen är ett stort undantag till vad som är normalt. Men jag hoppas att min undersökning idag kan ge mig lite mer kött på benen för då har jag två koordinater att placera ut på min X- och Y-axel så att jag kan få till en hastighet på min öppning haha.

Håller tummarna på att det har skett en förändring ifrån igår 🙏🏼

Kommentarer

Latensfasen har startat!

Jag är så lycklig över att ha fått det konstaterat av min barnmorska idag att min latensfas inte bara har startat utan den är mer än halvvägs avklarad!

Latensfasen är den första värkfasen under förlossningen. Under denna tid ska livmodertappen utplånas och man ska öppna sig 3-4cm. Därefter sätter den aktiva fasen igång och det är generellt då man åker in till förlossningen då värkarna under denna fas kommer väldigt tätt och väldigt intensivt. Fasen när man krystar ut bebis kallas för krystfasen och den är den kortaste av dessa tre faser. Latensfasen som jag är i nu pågår generellt 8-20 timmar men det varierar otroligt mycket från person till person.

Av någon anledning så har man sett att vältränade kvinnor generellt har en längre latensfas. Vad detta beror på vet jag inte men jag har en hobby teori att det kanske hänger ihop med hur stark bäckenbottenmuskulatur man har. Värkarna i latensfasen är ganska svaga, de ska inte direkt göra ont och har du då en stark bäckenbottenmuskulatur så bär denna upp bebis huvud vilket skapar en motkraft till det värkarna ska göra – nämligen pressa bebis huvud nedåt. Baserar bara detta på ren spekulation ifrån min sida då rapporten jag läste om att ”vältränade kvinnor generellt har en längre latensfas” ej kom med någon förklaring till varför (bokreferens: graviditet, träning och hälsa).

Hittills har min latensfas pågått i 1,5 vecka skulle jag tro. Räknar ifrån dess jag märke att mina värkar ändrade karaktär ifrån vad jag är van att känna. Jag har ju haft otroligt mycket sammandragningar/förvärkar hela min graviditet så för mig har det inte varit lika tydligt när latensfasen börjat. Många upplever inga värkar alls förrän latensfasen drar igång och då brukar den kanske pågå i ett eller två dygn innan den aktiva fasen sätter igång och de åker in till förlossningen. Så min har minst sagt varit lång och utdragen! Det gör ju dock inte ont så jag ska inte klaga. Det har mer varit psykiskt jobbigt då jag trott att vi kommer att föda inom det närmsta dygnet vid flera tillfällen. Men så har värkarna inte utvecklats något mer.

Idag hos barnmorskan så fick jag göra en gynundersökning på önskemål av mig då jag ville se om alla mina värkar har lett till någonting eller om de bara har varit ett spel för galleriet. Men visst hade dom hjälpt! Jag är öppen drygt 1,5cm och livmodertappen är mer eller mindre utplånad! Det kan innebära att jag kommer föda inom de närmsta 24h men det kan också ta väldigt lång tid innan jag öppnar mig de sista 1,5cm som är kvar innan den aktiva fasen drar igång. Det är för individuellt helt enkelt så man kan inte vet mer än så. Men oavsett så är jag jätteglad över att det har hänt något! Det hade känts lite tufft om alla dessa värkar jag haft inte tagit mig närmare förlossningen. Nu vet jag i alla fall att kroppen tar sig framåt och närmare min magiska första stund med bebbe <3

Ni hittar mina tips för magövningar för gravida här!

Kommentarer