Backspegeln ändrar perspektiv

Jag vill börja med och tacka för alla fina berättelser som jag har fått ta del av. Ber om ursäkt för att jag inte har hunnit svara alla men jag läser alltid allting och uppskattar vartenda ord som skrivs till mig ❤️

Natten till igår och natten till idag har varit lite bättre och det räckte för att jag skulle få en vanlig Emelie och hela världen ser annorlunda ut!

Jag älskar mitt liv som mamma. Oavsett trött och livrädd eller pigg och glad. Skulle aldrig ha velat haft det på ett annat sätt och jag älskar min lilla Winter mer än vad ord kan beskriva. Så när kroppen har klivit in i någon form av survival mode vissa dagar och sanktionerat ut den bristande energin under strikt övervakning. Då har jag upplevt att jag inte givit Winter det han förtjänar och det smärtar enormt.

Jag vet att jag har extremt höga krav på mig själv som mamma, så minsta indikation på att jag missköter mig sätter igång en orkan av känslor och tankar. Jag börjar då analysera varje känsla och tanke som uppdagas i kroppen med intentionen att leta efter något som är fel. Letar jag länge nog så hittar jag alltid saker. Ifrån att egentligen bara ha varit trött så misstänker jag nu istället att jag är på väg att falla tillbaka in i en depression. Alla oönskade känslor jag finner blåser jag upp i orealistiska proportioner och förutsätter det värsta – att nu är det kört.

I och med mitt inlägg igår så har jag insett att jag nog är en hypokondriker när det kommer till det mentala tillståndet ”depression”. Rannsakar jag mig själv så finns det alldeles för många tillfällen per månad som jag oroar mig för att falla tillbaka. Ett så starkt ärr gav den tiden mig. Nu när jag kollar tillbaka i backspegeln över de senaste trötta dagarna så kan jag inte känna att det någonsin var så farligt som ”paniken” i min kropp gjorde sken av. Det är som att jag skickade ut mitt tyngsta artilleri och väl framme på slagfältet möttes jag av en liten rädd myra. Känns nästan lite pinsamt idag. Så nu undrar jag även, bortsett ifrån min hypokondri, om jag är definitionen på vad hormonsvängningar gör med en? För att pendla som en galning som girar på en femöring känns ju inte helt normalt. Inte ens normalt för att vara jag.

Jag ska i alla fall se till att få ordentligt med sömn så jag slipper skrämma livet ur mig sådär. För stressen över ”rädslan att falla tillbaka” är inte att leka med. Den gör mig även mer trött och mindre fokuserad på de fina saker moderskapet har att erbjuda trots trötthet.

Winter… mammas lilla prinspojke. Om jag inte orkar känna fjärilar i magen ibland så är jag ändå superkär i dig och jag älskar dig från botten av mitt hjärta <3 

Kommentarer

Huvudet skenar iväg

Att vara en mamma är jättekul men också väldigt läskigt ibland. Jag har en historia av depression och jag tror att den har ärrat mig för livet när det kommer till vissa saker. Jag har vissa tankemönster som jag säkert aldrig kommer att bli av med helt men så länge jag är medveten om dom så påverkar de mig inte långsiktigt negativt. Men skrämma skiten ur mig, det kan dom göra.

Det har varit en ganska lång tid nu då jag sovit väldigt dåligt. Vågar påstå att jag knappt sovit någonting alls vissa nätter. Winter har ont i magen men inte på så sätt att han skriker sig igenom nätterna. Men har är väldigt orolig i kroppen och sparkar och har sig och så fort han får ont i magen vill han ha bröstet. Förmodligen till viss del för att få tröst men jag har även lärt mig att spädbarn inte kan känna skillnad på magont och hunger. Magont och tutta är ingen bra kombo dock. För han kan inte greppa bröstet när han ålar runt som han gör. Resultatet blir därför att jag får kämpa tålmodigt för att lägga honom till rätta till ett bröst som han ändå släpper var 30:e sekund. Så fort han släpper bröstet – då blir han ledsen för att han inte har bröstet i munnen. Ja ni förstår vilken olöslig situation..

Så med väldigt lite sömn i bagaget har jag fått uppleva en ny version av Emelie. En Emelie som har känts väldigt tom inombords och som genomfört alla dagssysslor likt en robot. Det har inte funnits någon ork till att reagera emotionellt på något och det tillståndet skrämmer skiten ur mig. Det triggar direkt tankar likt: Kommer jag känna såhär för evigt nu? Varför är jag inte glad, kär och galen? Är jag en dålig mamma för att jag inte känner fjärilar i magen när jag tittar på Winter? Är jag onormal? Tänk om jag inte klarar av att vara en mamma?

De här tankarna är tankar som jag känner igen ifrån min depression (om vi behåller formen men byter ut innehållet). Jag är rädd för att negativa tillstånd ska hålla i sig för evigt eller för att det ska uppdagas att jag är mycket sämre än alla andra. Och sen har vi den där tröttheten.. Den som leder till en ovilja att göra saker. Den avskyr jag, rent av hatar! För den är djupt förknippad med depression för mig. Den triggar därför en inre stress eller oro hos mig. Jag blir bokstavligen livrädd att jag upplever första symptomen på en depression. Som ni säkert hör så var min depression ett trauma för mig. Det är den absolut värsta tiden i mitt liv (kanske säger sig självt). Jag är därför oerhört nojig över att hamna där igen. Så allt som förknippas med min depression ger mig verkligen en sjuklig stress. Och den här stressen triggar och göder i sin tur alla dessa rädda tankar.

Därför var det väldigt skönt att vakna upp idag efter att ha sovit lite bättre och känna att jag fnissar när jag tittar på Winter för att det enda jag kan tänka på är hur mycket jag älskar honom. Solen skiner och jag är så pepp på allt! Jag fick helt enkelt vakna upp till en dag med positiva känslor och ett kvitto på att sömnbrist är inte att leka med. Men det är trots allt bara det – sömnbrist.

Kommentarer

Matglad bebis <3

Idag var vi på vårt andra BVC besök och gjorde en tillväxtkontroll. Första BVC besöket var egentligen bara en inskrivning så vet inte om vikten är något de brukar kolla men när barnmorskan ändå vägde Winter så bad jag henne även kolla längden. Det är kul att kunna följa utvecklingen så mycket som möjligt tycker jag!

Mammas stora fina kille <3

Teckenspråk för ”Rappa på mamma, jag vill äta”

Idag fick vi dessa siffror hos BVC:

  • Vikt: 3970g
  • Längd: 53,2cm
  • Huvud: 36,3cm

Han har gått upp nästan 400g sedan förra besöket för 7 dagar sedan och på längden har han vuxit nästan 2cm! Han spurtar verkligen i tillväxt nu. På hans tillväxtkurva så låg han långt under medel när han föddes (48cm, 3090g) och nu ligger han precis på medelkurvan på alla mått. Stolt mamma till en son som äter så bra!

Restless by Em’s nya SHAPE Pacific set!

Igår var jag och tränade lite för tredje gången sedan förlossningen. Det känns mest skönt att få den där halvtimmen av egen tid. Ramen för den egna tiden, i det här fallet träning, känns mindre viktig även om jag självklart tycker att det är skönt att få röra på mig lite. Det blir till 99% sitta i soffan med W i knät som tuttar och mamma som äter godis och kollar på tv för att underhålla mig själv 🙈

Nä det där lät hemskt och lite för mycket som tröstätning haha. Men skämtåsido så har jag haft ett helt extremt sötsug sedan förlossningen. Det har varit ett sötsug bortom denna planet. Aldrig varit med om något liknande. Har lovat mig själv varenda dag nu i en vecka att lägga bort godispåsen men har inte alls lyckats diciplinera mig. Men nu får jag helt enkelt lova mig själv att inte köpa nytt godis för nu är det bara lite kvar i botten på ”mina senaste” (har typ 6 påsar i skafferiet med godisar som ”har blivit över” till följd av att jag varit mer sugen på vissa smaker och då köpt nya godispåsar).

Kommentarer

Första BVC besöket

I måndags var vi på första BVC besöket och det var så spännande att få veta Winters nya vikt och längd. När han föddes (39+0) så vägde han 3090g och var 48cm lång. 3 dagar senare var vi på återbesök på SÖS för att kolla vikten och det är ju normalt att de har gått ned till detta besök då mjölken inte har runnit till ännu. Winter hade dock tuttat febrilt på kolostrummjölken/råmjölken som finns i brösten så han fick nog i sig så mycket som han kunde. 4% hade han gått ned och vägde då 2950g.

BVC besöket var 10 dagar senare och han hade till detta besök gått upp till 3545g vilket är en viktökning på 595g! Det är normalt att de går upp 150-200g i veckan så snacka om att han har ätit på bra. Han hade även vuxit 3,5cm(!) så nu är han 51,5cm lång. Han börjar väl brås på pappas jättegener nu. Tack och lov att det kom efter förlossningen och inte innan haha.

Det är även läckert att se hur hans ögon förändras. De var i början väldigt dimmiga men börjar nu klarna upp ordentligt. Pratar jag med honom så tittar han på mig så det märks att han reagerar på ljud. Han följer även saker med blicken ibland. Främst stora ljuskällor. Mamma är mest poppis här hemma men jag tror att han värderar mig helt utefter mina tuttar. Där vill han nämligen ligga 24/7. Om han inte suger så vill han gärna ha bröstet någonstans i ansiktet så att han kan snutta lite närhelst han känner för det haha. Ska man bli stor som pappa så måste man ligga i <3

Kommentarer

När och vad kan man träna efter förlossningen...

Idag var jag tillbaka på min kära crossfitbox Unique! Den ligger bara 2-3 minuter med bil ifrån vårt hus och det känns tryggt nu när jag knappt vill lämna hemmet. Mikael var hemma med Winter och jag hade pumpat ut mjölk för första gången ifall att Winter skulle bli hungrig medan jag var borta. Har varit lite tveksam till att mata med nappflaska då jag har varit rädd att Winter ska börja föredra nappflaskan mer än mitt bröst. Jag gissar att familjeliv har skrämt upp mig 😂 Hur som helst så hittade jag ändå inte nappen till flaskan när jag väl pumpat ut mjölk så jag fick lämna hemmet med tilltro till pappa Mikaels vagg- och insomningsteknik.

Boxen Unique – Idag var det ett kropsviktspass planerat och de övningarna är optimala för mig just nu. All form av träning vill jag successivt trappa upp så att jag känner att jag har god kontroll på kroppen och lätt kan notera om något gör ont eller känns fel. Jag undviker helt hopp och studs tills dess att jag känner att bäckenbotten är stark nog. Det rekommenderar jag alla att göra.

Jag hann träna i ca 30 minuter sen behövde jag åka hem till en Winter som vaknat och ville tutta <3

När kan man börja träna? Jag förespråkar att man kan börja träna så fort kroppen känns bra efter förlossningen (om man har haft en okomplicerad graviditet och förlossning). Däremot så tror jag att det är sunt att låta kroppen väckas till liv långsamt och kontrollerat så att man har möjlighet att upptäcka eventuella skillnader/begränsningar i kroppen. Det tar nämligen ca 6 veckor innan man säger att ”allt är återställt” i kroppen efter graviditeten och förlossningen. Däremot så finns det mycket att tjäna på att börja träna så snabbt som möjligt efter förlossningen så länge träningen sköts på rätt sätt. Det är även viktigt att drivkraften bakom träningen är glädje och inte stress eller ångest. Jag anser nämligen att tiden efter förlossningen är en tid där det är extra viktigt att göra saker som bringar positiv energi ❤️ Så man får helt enkelt vara sin egen chef under denna tid.

 

Bäckenbotten – Vill man träna så är det viktigt att tänka på bäckenbottenmuskulaturen. För alla övningar som på något sätt ökar trycket i buken (bl.a. situps, knäböj) ska man ha en anspänning redan innan övningen påbörjas i bäckenbotten. Detta är för att bäckenbotten generellt är väldigt försvagad efter graviditeten och förlossningen. Bäckenbotten aktiveras med knipövningar.

Magträning – Man bör börja med att hitta kontakten i de inre magmusklerna som ansvarar för hållningen. Det är viktigt att stärka dessa samt veta hur man aktiverar dom. Ni hittar ett inlägg om övningar för dessa muskler HÄR. Jag är gravid och hänvisar till gravidträning i det inlägget men samma övningar gäller även för icke-gravida 🙂

Yttre magmuskler – Så länge man har en anspänning i de inre magmusklerna kan man börja träna de yttre raka magmusklerna. Jag rekommenderar dock att man oavsett börjar med träning av de inre magmusklerna för att sedan avancera sin träning över tid. Det man vill undvika när man tränar de raka magmusklerna (6-packet) är att det putar ut som en tuppkam ifrån bröstbenet ned till pubisbenet emellan 6-packet. Där kan man nämligen ha en magmuskeldelning som sitter kvar efter graviditeten och börjar det puta där så betyder det att de inre magmusklerna ej är spända och ”putet” i sig töjer den redan uttöjda bindväven ”Linea Alba”. Vi vill nämligen att denna bindväv ska dra ihop sig för att minska på delningen i de raka magmusklerna. Börja därför med övningar likt de jag länkade till här ovan för att sedan dagar/veckor/månader senare avancera dina övningar. Jag kan inte ge en tidsram för när det går att avancera sin träning för det är så otroligt individuellt. Man får helt enkelt lyssna på sin kropp och undvika allt som gör ont eller känns konstigt.

Sammanfattning – Trappa upp all träning kontrollerat. Börja på en nivå som känns väldigt trygg för dig för att sedan över tid lägga till tyngre vikter/högre intensitet/fler repetitioner/längre duration osv.

Kommentarer